Ödesmättade koreografiska experiment

Är det hoppfullt med de nya? Jag får frågan apropå Nudans extended 2015 på Göteborgsoperan. Och svaret är: Nja.
Nudans är ett återkommande och lovvärt initiativ som slår två flugor i en smäll. Dansare i operans kompani får prova på att koreografera och utvalda elever från landets högre yrkesutbildningar arbetar under fem veckor professionellt på den stora institutionen. Konstnärliga ledaren Adolphe Binder ger numera ramen genom sina säsongsövergripande teman. Årets Wonderland – udda och underbart är dessvärre inte särskilt lyckat för de unga förmågorna. Samtliga fyra koreografer Astrid Boons, Simone Deriu, Jérôme Delbey och Jim de Block fastnar i dystopiska stämningar där dansarna gärna klumpas ihop i krälande grupper under ödesmättat muller. Här utvecklas våld – både utåtagerande och självplågande – i form av dramaövningar mer än utvecklad koreografi. Särskilt i kläm hamnar de kvinnliga dansarna. Operans vd, Ronnie Hallgren, behöver initiera sitt tidigare lyckade genusarbete även i danskompaniet.
För visst finns här potential, både för koreografi och dans. Och för publiken, som är nyfiken på det nya, unga. Släpp på tyglarna och låt koreografer och dansare hitta ämnen som de själva bottnar i. Ge dem chansen att lyfta blicken och dansa framåt.
Nudans extended 2015 spelas även idag.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 8 februari 2015

Lis Hellström Sveningson