Från en grusgrop i Alby till världens största ö

Wille Christiani berättar här om det fantastiska projektet Toqqortat på Grönland, där han tillsammans med andra europeiska cirkusartister, Grönlands Nationalteater och många goda krafter skapade det enastående konstprojekt Toqqortat i Grönlands huvudstad Nuuk sommaren 2014, mer läsning om Toqqortat finns dessutom i Danstidningen 1/2015:

Det här är berättelsen om hur drömmen om att skapa en cirkusföreställning i ett dagbrott i Sverige resulterade i den största platsspecifika showen som någonsin satts upp på Grönland. En föreställning där grönländsk berättar- och masktradition mötte innovativ riggning och pyroteknik, eld, clown och cirkus.

Punkare söker bidrag
År 2008, efter elva års självfinansiering, bestämde vi oss i Burnt Out Punks och Circus Arts AB för att ta oss in i kulturbidragssystemet. Vi var inspirerade av grupper som Royal de Luxe, Karl’s Kühne Gassenschau, Burning Man festivalen, skulpturala förställningar och punkestetik och ville skapa en egen platsspecifik föreställning. Tillsammans med Kulturhuset Subtopia började vi inventera möjliga spelplatser i dagbrott, flygplatser, bilskrotar mm i Botkyrka kommun. Det saknades dock en rejäl kassa för projektet.

Circus Effects Network
Under arbetsnamnet Camouflage startades bidragsjakten. Vi övertalade vännen och veteranen Stina Holmberg att kliva på. Hon blev projektets koordinator och ansvarig för bidragsarbetet. Från sjutton års ålder har hon slagits för att unga kreatörer skall kunna förverkliga sina drömmar. Nu var det dags att supporta oss något äldre. Med hennes erfarenhet från Folkets Teater, Pistolteatern, byggandet av Klubb Kult, som tog Cirkus Cirkör till Medborgarhuset i Stockholm och decenniers supportarbete, var hon rätt person att övertyga EU om värdet av vårt internationella projekt. Till attack!

Vi grundade det nordiska nätverket Circus Effects Network (CEN) runt konstformerna riggning och pyroteknik. Ett samarbete med vänner och kollegor från kompanier, teatrar och cirkusskolor i de andra nordiska länderna etablerades. De kom från AFUK – Akademiet For Utæmmet Kreativitet i Danmark, Salpaus Further Education i Finland, Grenlands Friteater i Norge, Vesturport Teater på Island och Grönlands National Teater – Nunatta Isiginnaartitsisarfi. I workshops, föreställningar, seminarier och studieresor delade vi kunskaper och erfarenheter för att höja riggningsteknikens och pyroteknikens anseende inom scenkonstområdet.
Våra första bidrag kom från Kulturkontakt Nord och Nordisk Kulturfond år 2010.

Camouflage blir Toqqortat
Tidigt insåg vi att slutmålet, skapandet av en gemensam föreställning, var av största vikt för att motivera nätverket. Och när idén om Grönland som spelplats väcktes accepterades den omedelbart. Ambitionsnivån höjdes från Camouflage i ett grustag i Alby till Toqqortat, en platsspecifik is- och eldföreställning i Nuuk på Grönland. Grönland var i störst behov av inspiration och kulturellt utbyte, inte minst på grund av den geografiska isoleringen. Vi såg ett lustfyllt äventyr och en rejäl utmaning framför oss. Vår grönländska partner Silamiut Teater var dessutom just på väg att bli Grönlands nationalteater och teaterhögskola med nya lokaler och ett utökat uppdrag och därmed i stort behov av just stöd och inspiration. Showen hade döpts om till Toqqortat, inuitiska för ”camouflage” eller dolt och gömt. Den skulle bygga på inuitisk historia, nutid och mytologi. Teman skulle vara konflikten mellan modernisering och tradition, mellan natur och exploatering, och växthuseffekten, en aktuell fråga på Grönland. Att bearbeta detta i en föreställning med spektakulära uttryck, av vilka några har rötter i den grönländska traditionen, kändes unikt, njutbart och som ett verkligt utmanade samarbetsprojekt.

En unik process
För oss var från början erfarenheterna från denna resa lika viktiga som slutmålet. Ett mål som vi förstod var näst intill omöjligt att nå, med tanke på det stora logistiska behovet och våra minimala resurser. För att ha någon chans att attrahera och motivera kunniga deltagare i projektet över flera år, måste resan i sig vara givande och lärorik. Det skulle vara kul och utvecklande att arbeta i projektet. Med denna ambition satte vi upp några riktlinjer, som vi ville skulle genomsyra projektet:
Resan är lika viktig som målet. Minimal administration och maximal tillit. Få men intensiva och roliga möten. Ett gemensamt omöjligt och galet mål.

Fortfarande begränsade resurser
Mellan 2010 och 2013 arrangerades totalt tretton möten och genomfördes tio workshops, interna och öppna i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Grönland och Spanien. Under denna period jagade vi fortlöpande bidrag. Burnt Out Punks föreställning The Stockholm Syndrome togs in som del av projektet. Vi avsåg att att turnera föreställningen och i anslutning erbjuda workshops i riggning och pyroteknik. På så sätt skulle utvecklingskostnaderna minska och intäkterna öka.

Genombrottet
All den tid som lagts ner på bidragsjakten resulterade i att vår EU-ansökan, till stor förvåning och glädje, blev beviljad våren 2013. Med skräckblandad förtjusning insåg vi nu att det bara var att satsa allt och söka de sista bidragen för att få budgeten i hamn. Med stöd från Nordisk Kulturfond, European Commission – EACEA, Kulturådet, Konstnärsnämden, Kulturkontakt Nord och Letterstedska Föreningen kunde vi under sommaren 2013 genomföra turnéer i Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island.
Tack var EU-bidraget breddades det europeiska nätverket med det spanska Cirkuskompaniet Atempo Circ. På Island sommaren 2013, dit alla representanter kom, tog vi det slutgiltiga beslutet om satsningen på Toqqortat i Nuuk. En stor del av finansieringen var fortfarande osäker, men viljan och drömmen var stärkt av den framgångsrikt genomförda turnén.

Nu kommer vi
Från och med hösten 2013 var vårt fokus helt på att bjuda innevånarna i Nuuk på en verkligt angelägen show, Toqqortat, i Kolonialhamnen i Nuuk. I februari 2014 möttes alla representanter under två intensiva mötesdagar till avstämning i Köpenhamn med brainstorming, planering och beslut om ansvarsfördelning. Utmattade tog vi avsked medvetna om att nästa gång vi sågs skulle vara på Grönland, sju månader senare.
Efter vårens slit med logistik, planering och resor följde några veckors förberedelser i Stockholm med beställningar, inköp, packning och byggande av scenografi. I juli lyckades vi till slut stänga dörren till den sprängfyllda sjöcontainern med destination Nuuk.

Grönland!
Den 8:e augusti steg jag och Nalle Laanela, av planet på Nuuks flygplats. Containern stod tryggt på plats vid den nybyggda Nationalteatern. Under dagar och veckor växte skaran av cirkusartister, maskmakare, scenografer, pyrotekniker, riggare, snickare, tekniker, dokumentärfilmare, bokförare, projektledare, regissörer m.fl. De kom från Danmark, Finland, Grönland, Norge, Island, Schweiz, Spanien, och Sverige. Av vilka ett antal var volontärer som betalade sina egna resor. Vid morgonmötena planerades dagens utmaningar för att få allt på plats. Kontakt med lokala konstnärer och ungdomsgrupper var ett viktigt inslag. Vänskapsband med teatereleverna, och de lokala medverkande vävdes starkare för var dag. Snart var fyrtio personer inblandade. Alla hjälpte till med allt. Glada miner och uppkavlade ärmar gällde. Femton timmars arbetspass med skapande och repetitioner varvades med några timmar på den lokala puben, socialt umgänge och till slut även några timmars sömn.

Slutspurten
Två dagar ägnades åt båtresor in i Nuukfjorden för att alla skulle få uppleva den magiska och mäktiga grönländska naturen. Vi upplevde fjordarna, inlandsisen, isberg och valar. Femton personer drog upp sjuttio kilo fisk på fyrtiofem minuter. En borttappad skådespelare på jakt återkom dagen efter med en nyskjuten ren till middag. Efter isbadet frossade vi på traditionell mat. Val, säl och torkad fisk. Allt var nytt och Grönland flyttade in i våra hjärtan. Genrep tre veckor efter ankomst. Den numera sjuttio personer starka ensemblen var taggad. Några såg varandra för första gången. Med mer än trettio ungdomar och artister från lokala dans-, sång-, mask- och teatergrupper var det omöjligt att genomföra mer än ett stort genomdrag. Allt var klart utom pyrotekniken. Den anlände till premiären, tre veckor för sent. Med nöd och näppe hann vi ladda bombrören och ramperna med effekterna.

”Största utomhusföreställningen någonsin på Grönland med fantastisk fyrverkerifinal” (Poul Krarup – The Arctic Journal)
Den 30:e och 31:a augusti 2014 kl. 20.30 hade totalt åtta tusen Nuukbor samlats för att bevittna finalen av ett fem år långt projekt. Vädrets makter och havsgudinnan var med oss och gav oss lugnt väder och en klar natthimmel. Föreställningen följde plan och när det fem minuter långa finalfyrverkeriet nådde sitt crescendo rann tårar av glädje och lättnad hos många av oss. Glädjen och förundran som avspeglades i åskådarnas ansikten gick inte att tolka fel. Vi hade gått i mål med ett omöjligt projekt.
När norrskenet tog vid efter sista fyrverkerieffekterna och vi avnjöt en välförtjänt öl vid eldstaden, förstod vi knappt vad vi lyckats genomföra. Det var magiskt!
Med sorg tog vi avsked av några av deltagarna redan nästa dag. På kort tid hade en ny familj bildats, försedd med minnen för livet. Showen blev inte bara väl mottagen av publiken, mer än hälften av Nuuks invånare, den blev tillsammans med fyrverkeriet den största utomhusshowen i Grönlands historia. I framgången räknar vi in att vi över alla kulturgränser lyckades få artister från sju olika länder att samarbeta med femtio lokala artister för ett lyckat projekt.

”En enastående föreställning med politiska undertoner” (Poul Krarup – The Arctic Journal)
Jag har aldrig tidigare arbetat med en så kompetent, motiverad och hårt arbetande grupp. Vi hade begränsad tid för projektarbetet, alla hade ett ordinarie jobb. Vi hade en tuff budget och skulle leverera resultatet i en hård arktisk miljö. Trots detta skapades ett stycke konst som gav en mycket större effekt än vi hade kunnat föreställa oss. Ett konstverk som påverkade inte bara oss som var involverade utan också publiken. Vi lyckades väva ihop våra kunskaper och erfarenheter inom cirkus, riggning, och pyroteknik med den lokala traditionen av muntligt berättande, traditionell mask och trumdans. En i sann mening platsspecifik föreställning skapades. Vi belastades inte av en kolonial attityd utan ansträngde oss i stället att visa en ärlig nyfikenhet, viljan att lära och att själva dela med oss till våra lokala kolleger. Toqqortat berörde och engagerade befolkningen i Nuuk och vidgade även våra vyer långt bortom vad vi kunnat föreställa oss. Föreställningens tema väckte frågor kring kulturell identitet, suveränitet och oberoende. Besökarna mötte de svåra frågorna om hur Grönland skall hantera sina stora tillgångar på naturresurser i relation till lokala intressen och till andra länders vilja att exploatera dem.
I Grönlands största tidning skrev Aviaq Brandt en artikel, inspirerad av Toqqortat, vilket visade vilken påverkan showen hade. I ett litet samhälle sammanflätat av privata intressen vill få höja rösten för att inte uppröra grannen. Det är då ännu viktigare att utomstående får peka på det uppenbara. Det uppenbara här är att Grönländarna måste säkerställa att de själva och ingen annan beslutar om landets resurser.
”Oavsett om du såg föreställningen genom dina egna ögon, som ett folk eller som världsmedborgare så är budskapet detsamma. Lev med respekt för dåtiden, nutiden och framtiden. Vi behöver blott enas om nyanserna” (Aviaq Brandt)

“Allt är möjligt – en del saker tar bara lite längre tid” (Winston Churchill)
Under min tjugoåriga karriär inom scenkonsten har jag aldrig upplevt ett så unikt, roligt och i djupaste mening betydelsefullt projekt. Som en av initiativtagarna och huvudansvariga är jag stolt över att alla deltagarna i projektet delade denna känsla. Upplevelsen att vi arbetade med stor konstnärlig integritet, att vi hade ett fritt flöde och utbyte av idéer och inställningen att ”allt är möjligt” fick oss att överträffa även våra mycket högt ställda mål. Stinas slit med sponsorerna visade vägen.
Stolthet och lycka är känslor hos oss som har haft en ledande roll i projektet. Vi har uppnått målet att få påverka genom konst och kanske starta en process som går bortom det individuella till det nationella. Den enda negativa kritiken var att Toqqortat bara visades i huvudstaden. Därför planerar vi redan för en turné på Grönland och till inuiterna i Kanada. De generösa bidragsgivarna kan redan nu förbereda nästa besök. Stort tack för er hjälp.

Wille Christiani
Projektledare Toqqortat
Burnt Out Punks/Circus Arts AB

(Den 30:e mars har dokumentärfilmen om projektet Toqqortat premiär i Stockholm. Under våren kommer även den filmatiserade versionen av föreställningen att sändas på Grönlands nationella TV.)

För mer information om projektet besök gärna www.circuseffectsnetwork.org

Fler Nyheter