Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Tre stora koreografer hos region Halland

2015-02-16

piano piano är ett verk som Örjan Andersson, Ina Christel Johannessen och Kenneth Kvarnström koreograferar tillsammans. Premiären äger rum på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, men arbetet började som ett residens i Falkenberg, hos Rum för dans i Regioin Halland. Lis Hellström Sveningson besökte tre koreografer och åtta dansare i full färd med en unik vidareutbildning.

Det brummar och bråkar i Falkhallens högtalare. Scenen är bara belyst med det flacka arbetsljuset, men på golvet skapas energirik dans. Fyra dansare rör sig parvis, tät kontakt växlar med frånstötande rörelser och utvecklar expansiv kraft.
Koreografen Ina Christel Johannessen iakttar dem uppmärksamt, bryter och kallar samman för feedback. I samtalet deltar även ytterligare fyra dansare och två koreografer som sitter på främsta bänken. Strax är det den sittande kvartettens tur att gå upp på scengolvet.
Stämningen är tät och arbetet intensivt. Man kan inte påstå att gruppen tar det piano.
Men det är mot urpremiären för dansverket piano piano alla jobbar.
Piano piano är ett unikt projekt där tre ledande koreografer, Ina Christel Johannessen, Örjan Andersson och Kenneth Kvarnström, tillsammans skapar ett verk Alltså inte varsin del i en kväll, utan ett gemensamt verk.
Premiär blir det på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, Klarascenen, 20 mars. Nu är det första gemensamma arbetsveckan och den tillbringar gruppen i Falkenberg, som ett residens hos Rum för dans i Region Halland. Koreograferna har själva bett att få komma hit efter Kenneth Kvarnströms goda erfarenheter när han arbetade fram sitt verk Sofa(r) här 2013.
Piano piano började som en filmidé. Producenterna Magnus Nordberg och Lene Bang, som arbetar med kompanierna Andersson Dance i Stockholm respektive Zero Visibility Corp i Oslo, ville göra en dokumentärfilm om koreografers olika sätt att arbeta med koreografi. Ina Christel Johannessen, Örjan Andersson och Kenneth Kvarnström tyckte det vore roligare att göra ett verk tillsammans. Som danschef på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm hade Kenneth Kvarnström tillgång till en scen och en institution som kunde utgöra bas.
Att arbeta som koreograf kan bli lite ensamt i längden och de tre känner varandra sedan länge. Örjan Andersson har tidigare jobbat som dansare med Ina Christel Johannessen.
– Det här är ett sätt att vidareutbilda oss. Den yngre generationen håller ju på mycket med samarbeten. Men vi har aldrig koreograferat ihop. Vi har alla hunnit etablera vår stil och har råd att vara mer generösa. Jag är nyfiken på hur Ina jobbar, säger Kenneth Kvarnström.
– Jag är mera intresserad av hur hon går till väga, hur hon tänker kring ett verk. Här kan man få idéer till fortsatt arbete, säger Örjan Andersson.
Gemensamt bestämde de förutsättningarna. Musiken är en viktig utgångspunkt. De fastnade för Schubert och piano, men under de här tidiga repetitionerna används annan, inspelad musik.
– Det är för vi inte ska tröttna, förklarar Ina Christel Johannessen.
Koreograferna har paxat för olika stycken, valt sina favoriter bland Schuberts örhängen. Ett av kompositörens mest kända Impromptus ville alla tre ha. Vem som får det återstår att se.
Musiken ska framföras live på scenen, av Asuka Nakamura. Det ska finnas ett ännu ej fastställt antal pianon på scenen. Som en del i scenografin. Dansarna ska även spela på dem.
Även för dansarna blir samarbetet en utvecklande fortbildning. Koreograferna har alla tagit med några som de arbetar med. Med Örjan Andersson följer Paul Lee och Daniel Whiley. Ina Christel Johannessen har med sig Pia Elton Hammer, Antero Hein och Line Tørmoen från Oslo, medan Pär Andersson, Sophie Augot och Josef Palm hör till Kenneth Kvarnström dansare. Alla hjälper varandra att förklara de särskilda tecken som respektive koreograf använder sig av.
Det är ett öppet projekt där det finns mycket att lära och upptäcka för alla inblandade. Inklusive publiken, så småningom. De tre koreograferna har olika arbetssätt. De spänner från ren interpretation av material till helt fritt improviserande. Det är olika sätt att komma till en slutpunkt.
Örjan Andersson hade med sig en fras, för att ha något att börja med och se hur dansarna jobbar med ett givet material. Ina Christel Johannessen har gjort sig känd för sitt arbete med improvisationer.
– Jag är nog den som mest åt andra hållet och jag är fascinerad av Ina, det är så annorlunda mitt sätt. Jag är jättedålig på att få dansarna att improvisera, säger Kenneth Kvarnström.
Gemensamt är att alla tre är intresserade av rörelsehantverket och arbetar med rörelseinriktad koreografi
Men om det är uttrycksmässigt olika, hur går det att plocka ihop?
– De får gärna lägga sig i mina val. Som om de var dramaturger, Säger Kenneth Kvarnström.
Koreograferna hoppas få ett helikopterperspektiv och tycker det är spännande att så kompetenta ögon ser på vad var och en gör.
– Jag är nöjd med vad vi har åstadkommit hittills. Efter två möten! säger Örjan Andersson.
Efter veckan i Falkenberg följer olika perioder i Stockholm och Oslo. Dansarna och koreograferna åker emellan och jobbar dubbelt eller i trippel. Mycket av arbetet sker som en pågående process. hur kostymerna ska utformas håller gruppen ännu öppet, de får växa fram under repetitionerna. Bente Rolandsdotter är kostymör.
Dansdelarna växer också fram för sig, koreograferna tror att de sätter scenernas ordningsföljd sent i processen. Riktigt hur det blir visar sig då, kanske behöver de stuva om. Men det verkar alla ta med ro, än så länge.
Tiden för föreställningen utgör en ram, mellan en och en och en halv timme har de bestämt. Och ingen paus.
Att vara i Falkenberg är super, tycker trion. Alla är på bortaplan och gäster. Det ger en viktig, jämlik grund och koncentration på arbetet. De bor också tillsammans och lagar mat ihop. I arbetsveckan ingår även en utflykt, något mer av Falkenberg än teaterns svarta låda behöver de se.
Dessutom innebär residenset en rad kringaktiviteter. Dansarna ger bland annat workshop för 120 danselever från gymnasiets estetiska program i Halmstad, Falkenberg och Kungsbacka.
Efter premiären och spelningarna i Stockholm blir det återbesök i Halland. En föreställning av piano piano ges i Falkenberg (20/4) och en i Kungsbacka (22/4).
– Halland är ett hett ställe för dans. Hatten av! säger Örjan Andersson.
Arbetet i Falkhallen bidrar på många sätt till den färdiga produktionen.
– När jag i sitter i produktionsmöten i Stockholm vet jag att det är mycket vi har kollat, säger Kenneth Kvarnström
Projektet är ett led i en önskan att undersöka hur samarbetet mellan fria grupper och institutioner kan utvecklas. Dansen behöver hitta olika sätt att samproducera. Inte minst för att kunna spridas över landet.
– För Region Halland och Rum för dans är det jätteviktigt att koreografer som de här tre vill komma hit och arbeta. Med deras residens skapar vi en form av flytande institution i länet, säger Marie Jönsson, kulturproducent vid Rum för dans.

Lis Hellström Sveningson

Fler Nyheter

Annonser