Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Medeltiden i tragikomiskt ljus

2015-01-31

Fakta:

Namn: Carmina Burana
Koreografi: Fabio Liberti och Alessandro Sousa Pereira
Musik: Carl Orff
Ensemble: Dansk Danseteater
Plats: Dansehallerne, Köpenhamn
» http://www.danskdanseteater.dk

Dansk Danseteaters Carmina Burana är ett ytterst stämningsfullt verk fyllt med groteska, skröpliga och sällsamma varelser.
Redan i somras visade Dansk Danseteater under Copenhagen Summer Dance i Politigården smakprov på den nya föreställningen Carmina Burana till Carl Orffs dramatiska kör- och orkesterverk av tonsatta dikter från medelåldern om bland annat vårens ankomst, kärleks- och dryckesvisor. De två tidigare prisbelönta koreograferna Fabio Liberti och Alessandro Sousa Pereira, som båda är dansare i Dansk Danseteater har lyckats med att kreera en väl fungerande tvådelad helaftonsföreställning till den storslagna musiken med de underfundiga, stämningsfulla och även samhällskritiska medeltida texterna.
I första delen, som Fabio Liberti har koreograferat, kan både associeras till commedia dell’arte, clowner och marionetter i framställningen av bedjande nunnor, trippande tjänstefolk samt delar av hovet med förnäma manér.
Stark och expressiv är Emily Nicolaous smidigt böljande solo, där hon med ansiktet dolt av sitt långa hår liknar en förblindad en stackars sjuk vilsen luffare mens Jernej Bizjak i sitt fina instängda och kantiga solo sänder tankerne till både den melankoliska Pierrot Lunaire och frihetssökande Petrusjka.
Det medeltida mörkret understryks av Jacob Bjerregaards flotta ljusdesign med såväl dunkel belysning som starke kontraster mellan ljus och mörker. Det gäller också för Alessandro Sousa Pereiras andra akt, som är mer abstrakt i sin framställning av spelplatsens krumma och sällsamma varelser.
Rörelsemässigt använder sig Pereira av ett mer plastiskt och organiskt rörelsespråk, och flera gånger ger hans groteska och tragikomiska medeltida människor associationer till Michael Kviums målningar och gör oss uppmärksamma på människans i alla tider klumpiga och knasig framtoning.
Som lyckliga idioter trippar dansarna iväg till Veni Veni Venias, och det är en lustig kontrast mellan det vackra sopransolot In trutina och dansens obehagliga, kroppsliga uttryk. Men det är inte minst människans ängslighed och skröplighet i sin evige kamp och strävan efter ljus och lycka, vi upplever, bl.a. i slutscenen till körsatsen O Fortuna, som också är starten för Carmina Burana.
Totalt sju enormt duktiga dansere är med på scenen. Men Dansk Danseteater har hela två lag till den fysiskt krävande föreställningen, som efter spelperioden i Dansehallerne går vidare på en två månader lång turné landet runt.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser