Ett barbariskt sagorike

Regnet öser ned ute. Julmagin verkar i år mest finnas i varuhusens
förföriskt glittrande värld som ger barnen en stor tröstande
omfamning. Men här gäller det att ha tillräckligt med pengar för att allt detta glittrande krims skall bli ditt.
I Humperdincks berömda sagoopera Hans och Greta som nyligen haft premiär på Malmöoperan möter publiken en familj som inte har mat för dagen. Hela första scenbilden andas misär. Pappan som skall försöka sälja sina kvastar och mamman som rusar desperat runt för att få det hela att gå runt. Efter en lång dags vankande med sina kvastar och mellan olika soptunnor återkommer pappan glad i hågen med någon halvfull ölburk. Förlorad in i alkoholismens magiska värld.
Viktigt att påminna att alla barn inte lever i överflöd utan får
nöja sig med att drömma sig in i en annan värld men som i stället blir ett barbariskt sagorike. För kul får de när de på egen bevåg ger sig ut i skogen för att plocka bär. Och en upplevelse rikare som de senare bär med sig hem till de glada föräldrarna som oroat sig för att de försvunnit. Det blir fest och Hans bjuds på spagetti med ketchup men burken är tom så han slänger den glatt ut över golvet.
Greta har fått något krims som pappa funnit i en soptunna åt henne. Sagans fantasivärld fick dem att glömma sig bort för några lyckliga stunder samtidigt som deras självkänslor stärktes.
Trots att det inte direkt är en barnopera så tittar den stora
mängden barn i publiken andäktigt på, medan mamma eller pappa håller sina vakande ögon över dem. De har blivit en upplevelse rikare förvisso, men förmodligen blir det de färglada och storslagna scenbilderna som de kommer att minnas mest.
Allt från dansande kvastar, soptunnor fyllda av all sköns skräp
och långa tygtrasor som hissas upp som får bilda barnens förtrollade skog med en välsjungande jätteslända som plötsligt hissas ned och en gök som skriker alltemellanåt. Mycket är en lek med dubbeltydigheten, som en kvast att sopa med och sälja, en kvast för bestraffning av barnen men också en kvast för den berömda häxritten.
Operans musikaliskt mest originella rollgestalt, häxan, har man rätteligen i den här uppsättningen skapat en otroligt makaber djävulsliknande mask åt. Särskilt lätt att få rösten att nå fram under lager av papper maché och annat groteskeriskapande material var det inte.Trots allt blev det föreställningens största musikaliska hit.
Ett annat lyckokast var godismaskinen, en festlig kreation av all
sköns bråte och med en plastslang kopplad till Hans mun. Häxans påhitt för att få honom tillräckligt tjock för att sen kunna grilla honom i ugnen som står mitt på scenen omgiven av utnötta kylskåp som står framför väggen av chokladkakor, som pepparkakshuset ersatts med. När Greta lyckats få in häxan i ugnen så smäller det till och kylskåpsdörrarna öppnas.
I vart och ett av dessa visar sig finnas förkolnade rester av ungdomar klädda i samma ungdomliga kläder som Hans och Greta. När Greta rör vid dem börjar de leva igen. Samtliga visar sig vara medlemmar i malmöoperans barnkör.
Ett annat scenografiskt hit är kvastdansen som utförs av black
box-klädda ungdomar från Malmöflickorna. Även de fjorton änglarna som är klädda i vitt och spelar gamla snälla tanter som ser till att Hans och Greta skall nå himmelriket är också malmöflickor. De kommer nerstörtande på en rutschbana från himmelriket och ned i skogen som blir som ett guds tempel på jorden. Fast operans religiösa undermening har man på ett lyckat sett manövrerat bort. Änglarna är snälla tanter bara och rutschbanan ter sig mest som en kul leksak bland många andra.
Inslagen med de dansande kvastflickorna, klädda i likadana arbetskläder som pappans hör också till uppsättningens verkliga
godbitar, lockar de Hans och Greta in i sitt eget spännande äventyr. Men det är hela tiden Greta som tar initiativen och räddar Hans från att knuffas in i häxans ugn. En spännande markering i en tid då barnens plats i familjen var helt annan än idag.

Spelas till och med 22 februari.

Ann Jonsson