Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 21 oktober 2020

Dansa monopol

2014-12-05

Fakta:

Namn: Stop. Play. Rewind. The Monopoly Game.
Koreografi: Fredrik ”Benke” Rydman
Musik: Johan Liljedahl, Petra Marklund, Fredrik "Kaos" Wentzel, Kristin Amparo, Vendela Palmgren, Andreas Kleerup, Mando Diao, Tangerine Dream m.fl.
Ensemble: Markus B. Almqvist, Maria Andersson, Lisa Arnold, Anton Borgström, Bianca Fernström (swing), Martin Jonsson (swing), Daniel Koivunen, Kenny Lantz, Ellen Lindblad , Anna Näsström och Fredrik Wentzel
Plats: Dansens hus, Stockholm
» http://dansenshus.se/event/stop-play-rewind-the-monopoly-game/

Utmanare eller hjälpare? Individualist? Stommen i Stop. Play. Rewind. är inte dramatisk utan psykologisk. Konceptet utgår från ett personlighetstest, enneagram, som delar in människan i nio kategorier. Typerna har blivit nio roller i anonymt gråa anstaltskläder i verkets upptakt. Så småningom dansas deras individualitet fram, men de hamnar snart i konkurrenstänkande.
Som civilisationskritik är det tämligen grunt, och slutet är mer sentimentalt än nöden kräver. Lite problematiskt är också tendensen att det uppstår nummer som i en revy, men tack vare projicerade videos och raffinerad ljusdesign vävs ändå detta ”monopoly game” samman. Här bjuds stundvis fenomenal fusion-dans i mixade stilar. Ofta imponerande som personlighetstypen Äventyraren, dansad av Fredrik Wentzel som breakdansar med snurrar på huvud, axlar, ja, vad som helst ser det ut som, med flott kaxighet.
De personliga skillnaderna i dansstil och utstrålning är en viktig ingrediens i Rydmans koncept-manus-koreografi. Street-dansens många entusiaster kommer att jubla länge; själv tror jag att Stop. Rewind. Play är ett mellanverk. Hans flödigare och tidsträffande Svansjön har turnerat i hela Europa och tas upp igen 2016. Det är den värd med sin sälta, fantasi och poesi i ett uppdaterat återberättande av originalet med svanarna som prostituerade flickor, fångna i drogberoende av sin hallick.
Bounce Street Dance Company bildades 1997 och blev en framgångssaga med sin dansteater för street-dans. En av grundarna var Fredrik Rydman, Benke kallad, och sedan Bounce avslutades 2010 har han fortsatt som koreograf med egen profil – om än streetens studs ‘bounce’ dröjer kvar som råvara.
Street dance har sina rötter i hiphop-kulturen, Bronx och1 970-talet. De afrikanska rottrådarna är tydliga, och sammanhanget var en politisk protest och försvar för den egna identiteten. Lång tid har gått sedan dess och street och break-dansens många specialgenrer smälter idag ofta ihop med jazzdans och showdans.
Hiphopen har kommersialiserats, även om den lever vidare som den ”urban folk dance” den ännu också är, en stadens folkdans.
Dansens teknik tar gärna kommandot. Särskilt krävande traditioner med virtuositet på programmet, som klassisk balett eller street-dans, kräver så mycket fysisk kontroll av sina utövare att det kan bli underskott på själva meningen med projektet. Det är ett dilemma lika evigt som en tåspetssko och något för en Utmanare.

Tidigare publicerat i Expressen den 30 november.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser