Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

Ballerinan Misty Copeland dansar mot fördomar

2014-11-26

I en tid när rasfrågan i USA på nytt våldsamt aktualiserats, när det åter brinner i Ferguson, Missouri och demonstrationer äger rum i 170 andra nordamerikanska städer, när protesterna blir alltmer högljudda mot att en i huvudsak vit åtalsjury bestämt att den vite polis som skjutit ihjäl en obeväpnad svart ung man inte ska åtalas – då känns det extra upplyftande att en ballerina som Misty Copeland går från klarhet till klarhet.
Snart ska hon dansa Odette/Odile i USA:s huvudstad – en stad där mer än halva befolkningen precis som Copeland själv är afroamerikansk men aldrig sett en svart ballerina i en huvudroll i en klassisk balett.
När Misty Copeland premiärdansar Odette/Odile i Washington, DC, blir hon historisk: hon blir den första afroamerikanska ballerina som gestaltar den krävande kvinnliga huvudrollen i Svansjön i ett stort professionellt sammanhang i USA.
Det sker i Washington Ballets uppsättning i april nästa år, på Kennedy Center i Washington. De två föreställningar som hon dansar i lär redan vara utsålda. Det är inte så konstigt. Misty Copeland har haft en enastående karriär sedan 2007 då hon blev den yngsta dansös som utnämnts till solist i American Ballet Theater (ABT), ett av USA:s tre bästa klassiska balettkompanier. Sedan dess har hon också varit den enda svarta ballerinen i den positionen i ABT.
När man läser om Misty Copeland i diverse tidningar och tidskrifter, på bloggar och i pressutskick, för att inte tala om när man tar del av de många tv-shower hon intervjuats av och medverkat i, inser man lätt att hon faktiskt är ett fenomen. Den klassiska baletten är det hon alltid haft högst upp på sin önskelista, kanske just för att det är i den världen de största utmaningarna finns. De har hon ju klarat på ett strålande vis men lätt har det inte varit. Hon tvivlar inte på att hennes hudfärg har haft mycket att göra med det motstånd hon bitvis har mött. Och hon tvekar inte en sekund att säga det heller – i USA tassar man annars gärna när det gäller rasfrågan. Någon har räknat ut att av de ca 370 dansare som har toppositioner i amerikanska danskompanier, är det bara 25 som är icke-vita.
I den moderna dansens värld har det väl varit lite lättare att ta sig fram, så också i den populärkulturella. Hon har till exempel dansat i en musikvideo med Prince, hon har också varit med honom live på scen vid olika turnéer, bland annat i Frankrike.
Hon har deltagit i ett antal prestigefulla festivaler runt om i USA, dansat med ABT i Peking och London, gjort roller i verk av Balanchine, Paul Taylor, Twyla Tharp och många andra. Hon har delat strålglans med internationellt kända stjärnballerinan Natalia Osipova från Bolsjojbaletten, i Alexei Ratmanskys version av Eldfågeln på Metropolitan i New York.
I september gjorde hon sin debut som Odette/Odile i Brisbane i Australien.
Sedan några månader tillbaka är Misty Copeland också ett så kallat viralt fenomen, hon har blivit stjärna på Youtube. Där har hon vid det här laget setts i en annons för sportunderkläder av sex-sju miljoner människor – eller är det åtta miljoner nu? Det går inte att ge en exakt siffra i en publikation som ju har viss pressläggningstid. Tusentals nya klick tycks registreras var och varannan timme.
Som om det inte vore nog att hon på rekordtid tagit sig upp i toppen inom den klassiska baletten, har Misty Copeland också skrivit en bok om hur det varit att nå dit.
Hennes bästsäljande självbiografi heter Life in Motion: An Unlikely Ballerina. Den ska förstås också bli film… Har man lyssnat igenom några intervjuer med henne, vet man redan att boken delvis handlar om hur hon växte upp som ett av sex syskon (fast ibland anges antalet till fyra), med en mamma som tidvis var ensamstående och som hade flera jobb för att försörja sina barn. Mirakulöst nog kom Misty relativt tidigt i kontakt med balett, en dröm föddes, men hon fick nej när hon som 13-åring sökte in till balettskola.
Antagningskommittén ansåg att hennes kropp var helt fel: hon var för muskulös och hade för stor byst och dessutom var hon alltför gammal. En räddande ängel fanns dock till hands, någon som såg hennes talang. Och vid 32 års ålder är det nu Misty Copelands tur att vara den som breddar vägen till baletten för sådana som kanske aldrig skulle få en chans annars: Project Plié heter det program som hon och ABT driver tillsammans för att öka mångfalden på de amerikanska dansscenerna.
Det har gått 50 år sedan afroamerikanerna i USA formellt fick samma rättigheter som vita amerikaner, i och med att Civil Rights Act antogs 1964 och Voting Rights Act 1965. Det tog sedan 44 år innan den förste svarte presidenten valdes. Raskravallerna i Ferguson, Missouri och i hundratals andra amerikanska städer talar sitt tydliga språk om att USA inte på långa vägar är det jämlika samhälle som det borde vara.
Men för den optimistiskt lagda, är Misty Copeland ett ljus i mörkret av flera skäl. Så här säger Washington Ballets konstnärlige ledare, Septime Webre: ”Som konstnär förändrar Misty paradigmet för hur en ballerina bör se ut. Hennes samtidigt kraftfulla och späda fysiska gestalt, häpnadsväckande teknik och naturliga scennärvaro gör henne till en av de mest betydande kvinnliga dansarna i dagens USA.” (Ballet News, 19 november 2014). Att hennes Prins Siegfried dansas av ännu en svart toppkraft, Brooklyn Mac, gör inte saken sämre. I dansens värld har afroamerikanerna definitivt flyttat fram sina positioner.

Nancy Westman

Se Misty dansa www.youtube.com/watch?v=TXAiPoJ725s

Fler Nyheter

Annonser