Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Vietnamesiskt vemod

2014-11-21

Fakta:

Namn: Arrival Cities: Hanoi
Koreografi: Miguel Cortés
Författare: oncept, musik och video: Kent Olofsson och Jörgen Dahlqvist
Musik: musik och video: Ngô Trà My, Nguyen Thanh Thuy och Stefan Östersjö Medverkande (filmat material): Luu Nguc Nam
Ensemble: Teatr Weimar, medverkande: The Six Tones
» http://www.teatrweimar.se/

I Arrival Cities: Hanoi, den tredje delen i Teatr Weimars projekt kring invandringens problematik, hamnar vi i mitt i metastasen Hanoi. Ett myller av motorcyklar, bilar och människor dominerar på videobilderna som visas på en jätteskärm.
Ett inferno av oväsen som människorna själva är upptakten till. Ett i grunden irrationellt beteendemönster men som är ett direkt utslag av människans instinkt för överlevnad. Städerna lockar, då som nu. Som våra egna städer i början av 1900-talet.
När jag ser och lyssnar till den här föreställningen väcks idén om hur massorna skapar sin egen musik genom sina repetitiva reaktioner, formstöpta imiterande beteende som följer hela den pågående sociala nivelleringens mönster. En slags kristallisering, eller nivellering av massorna. Vi kallar det anpassning idag.
Musiken spelas av två skickliga vietnamesiska kvinnliga musiker på tre olika vietanmesiska stränginstrument. Den karaktäristiska dan bau är ett enstämmigt instrument som ackompanjeras av en svensk musiker på en vietnamesisk elgitarr. Alla följer vi med blickar och öron hur de lyckas knyta samman tempo och rytm i takt med att bilderna på videoskärmen roterar fram.
Musiken är skriven av Kent Olofsson som lyckas med konststycket
att framkalla en känsla av vietnamesisk musik i samklang med västerländska inflytanden. Det infernaliska oväsendet från trafikkaoset känns som en del av musiken samtidigt som den förstärker berättelsen som vi kan följa på skärmen. Texter, snabba bilder av traditionella teaterverk interfolierade av en äldre skådespelarens lite vemodiga historia.
Vietnamn har som bekant en mycket rik tradition av olika slags teatergenrer där musiken, sången och dansen är centrala. På videoskärmen får vi följa hur en äldre skådespelare som tidigt kom från landsbygden in till Hanoi numera får nöja sig med att rita kostymerna. Ingenting gick som han hoppats på men ändå stannade han
kvar. Vart skulle han ta vägen? Fasansfulla krig kom ju också emellan.
Thai chi verkar bli en form för gemensam överlevnad. Då och då
avbryter musikerna sig och utför själv thai chirörelser. Är det då
konsten som i slutändan blivit deras form för överlevnad? Det är
frågan som denna fängslande föreställning ställer.
Olyckligtvis alltför långdraget men en tänkvärd berättelse kring
hur människorna söker en ny individualitet bortom nödvändighetens och rationalitetens rike.

föreställningen ingår som en del i festivalen Tacit or Loud. Den spels igen på 2/12 kl 20.00 Inter Arts Center, Bergsgatan 29, Malmö

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser