En clown berättar

14-15 november gavs Creative Time Summit på Kulturhuset i Stockholm. Creative Time är en organisation baserad i New York och detta var första tillfället som deras årliga konferens genomfördes utanför New York. Creative Time arbetar med konst i det offentliga rummet med ett fokus på politiska och sociala frågeställningar och här gick de samman med Statens Konstråd som arrangörer för konferensen.
Konstnären Malin Arnell var dag två inbjuden att göra ett performance. Utklädd till en clown med de klassiska långa clownskorna intog hon scenen. På ett papper hade hon förberett anteckningar som hon läste för oss med utgångspunkt i det omedelbara sammanhang vi befann oss i. Det är någonting speciellt som händer så snart en clownkaraktär träder fram. Publiken skrattade högljutt åt de observationer som presenterades. Clownens klassiska roll är att spegla människor och situationer och synliggöra det som ingen pratar om. Så clownen berättar att hon fick inbjudan via en institution men också via vänskapsband, clownen berättar exakt hur mycket uppdraget betalas, jättemycket tycker clownen (som ju är konstnär och som sådan oftast erhåller ingen eller liten betalning) och för bara 15 minuter på scenen. Hon berättar också att hon fått inbjudan därför att hon gör socialt och politiskt engagerade performanceverk och att det i inbjudan uttrycks önskemål om publikdeltagande i verket.
Konstnären Bella Rune har designat scenens utformning med tre okonventionella talarstolar, en hög lite maktfullkomlig, en helt genomsynlig som består av en ram och en bullig, uppblåsbar och mjuk talarstol. Inte så många av talarna har valt den bulliga, uppblåsbara talarstolen men clownen väljer den och småstudsar och hänger i typisk clownsk situationskomik medan hon delar sina tankar med oss. Vi är här tillsammans, vi deltar och delar, och endast på detta sätt kan vi skapa en revolution. Arnell är en skicklig scenkonstnär och hon försöker skapa en tyst stund av närvaro då publiken ska sitta med slutna ögon, ljuset dimmas ner och live-streamen till resten av världen tillfälligt stängs av.
Verket avslutas med att en person ur publiken får blåsa upp en stor ballong och publiken bjuds att följa med ner till Sergels torg för att samlas i en klunga kring ballongen och sedan gemensamt röra oss tillbaka in mot Kulturhuset. Det är rätt trevligt att gå med pyttesmå steg mitt i en perfomanceklunga.
Innan vi går in kommer två tiggare och ber om pengar men jag tror inte att någon i den socialt och politiskt engagerade konstpubliken ger dem någonting.

Malin Ståhl