Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

I hat och kärlek

2014-11-10

Fakta:

Namn: Romeo og Julie
Författare: William Shakespeare
Regissör: Elisa Kragerup
Plats: Skuespilhuset, Köpenhamn
» http://www.skuespilhuset.dk

När det gäller att skapa ny dramaturgi till gamla välkända verk som här Romeo och Julia är tajming viktigare än i en roman eller i en film. På scenen får det aldrig blir tråkigt för då kliver man lätt ut ur upplevelsen.
Det handlar ju inte om rollfigurer utan om levande människor. I den här uppsättningen för man publiken in i nutid. Allt blir till ett jonglerande i tid och rum där Shakespeares texter bildar stommen. Nya perspektiv uppkommer och ny magi skapas medan det estetiska spelrummet förblir begränsat. I slutändan känns det lite väl enformigt.
Allt är uppbyggt kring tablåer, som på en filmduk där allt klipps samman. Ett slutet rum begränsat i fonden av en vägg där aktörerna klättrar upp och ned. Ibland blixtrar den av små lampor som i stjärnenatten. Alla verkar som inlåsta i sin egen sfär medan huvudpersonerna försöker slå sig lösa.
Julia är en ung tjej som spelar oskuldsfull flicka- hon var bara
13-14 år – hon spelar snällt på sitt piano medan amman håller sitt
vakande öga över henne. Romeo framställs som en ung lättpåverkad
kille omgiven av kompisar som lockar honom in i kärlekens universum.
Det är männen som står i centrum medan kvinnorna, när de finns
håller sig i bakgrunden eller blir till åtlöje som den stackars amman. I Shakespeares verk är kvinnorna sällsynta förmodligen därför att kvinnliga skådespelare var förbjudna på hans tid. Alla roller spelades av män. Här har man valt att förvandla Benvolio till en kvinna medan fru Montague försvunnit och Fursten av Verona blev till Drottning Elizabeth I. En verklig hit i föreställningen.
Allt utgörs av tillbakablickar som visar hur hatet föds och växer samtidigt som kärleken blomstrar för att sluta med frågan hur det hela kunde sluta så illa.
Frågan man indirekt ställer är om kärlek och hat kan vara detsamma. Månne familjeosämjan mellan familjerna Capulet och Montague bottnar enbart i hat? Kanske är det så att kärleken i stället är ett skydd mot omvärlden? Därför stänger man sig inne familjevis. Mycket liknar förvisso vår egen tid med familjehatbrott där unga tjejer får sätta livet till.
I programhäftet kan man läsa om hur ett brittiskt forskarteam i en studie upptäckt hur hatets fysiska natur är starkt förbundet med kärleken i den mänskliga hjärnan. Med resultat att hat och kärlek kan ge samma extrema resultat. Hatet dödar ju lika mycket som kärleken. Det grekiska dramat vittnar om att redan de gamla grekerna hade upptäckt detta.
Furstefiguren har man alltså bytt ut mot Drottning Elizabeth I som i hela sin fantastiska klädedräkt av siden och spetsar påminner om en mumifierad varelse. Hon sitter mest hela tiden uppkliven på fondväggen och håller sitt vakande öga över alltsammans.
Ibland bärs hon ned av en brorson som mest hänger vid hennes fötter. När han bär ned henne på sina axlar, försvinner han helt under hennes vida kjolar. Lite commedia del’arte-magi hör ju Shakespeare till.
Elizabeth I mest känd för sin grymhet som regent – hon lät som bekant halshugga Maria Stuart som var den rättmätiga arvtagerskan till tronen med resultat att Tudor-familjen förblev det regerande huset.
Många menar att Romeo och Julia är en version av hur galet familjefejder kan sluta. Trots alla belackare så kom Elisabeth I att bli känd som konsten och inte minst teaterns beskyddare. Även om teatern var underkastad censur – politik och religion var tabu – kom en helt ny teaterscen att se dagens ljus. Ofta jämförd med Louis XIV`s. Mot tidens mörka bakgrund gavs ändå konsten möjligheter att blomstra.
I dagens samhälle där konsten verkar spela en alltmer sekundär roll i samhället är det inte utan att man kan avundas den tidens konstnärer.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser