En annan värld

Middleworld är som något heligt men bara medel och inget mål. Ett tillstånd utan önskningar och längtan. Som en ritual utan symbolik. Andlighet utan motsättningen mellan ande och materia. Kanske en materialitetens andlighet. En helighet som inte är meningsfull utan så tom att den rymmer oändligt antal potentiella meningar.
Ligger på en filt, hopkurad mellan vänner medan solen går ner utanför fönstren, medan Aron Blom och Mikko Hyvönen dansar den perfekta dansen. Kapitalismen når som inte in hit. I ett tillstånd av liksom minskad agens, mindre behov av att vara subjekt. En känsla av att vara decentraliserad. Det här kan vara den perfekta ritualen, för den är spirituell i det att den rymmer all livets (o)ändlighet och alltings evighet och fjuttighet men samtidigt är ett medel utan mål.
En ritual utan funktion, en ritual som inte handlar om dig eller om något annat subjekt utan om andra upplevanden av verkligheten.
Middleworld är som en värld, ett tillstånd, en tid. Utan historia utan framtid, utan representation och utan projektion. Vi är tillsammans utan att tillhöra. Inget imponerande eller manipulerande. Det är en situation som tillåter en att uppleva annorlunda än utanför.
Det dunkla ljuset utifrån, stearinljusen, rökelserna. Allt är perfekt för att bara vara där. Utan ironi, utan ego-individualism. Mellan total passivitet, extrem långsamhet och upprätt studsande, från något shamanliknande till ett artikulerat, lugnt, transformerande av kroppen som materialitet. Ligger på rygg helt orörliga. Middleworld alltså. Det där och potentiellt helt andra saker.

Ellen Söderhult