Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Dubbelt upp

2014-10-15

Fakta:

Namn: Doubletake
Koreografi: Kenneth Kvarnström
Ensemble: Skånes Danteater och Kenneth Kvarnströms danskompani
Plats: MalmöOperan
» http://www.malmoopera.se/

Dans är en scenkonstform som är svår att sätta ord på. Inte minst till den storslagna föreställningen Doubletake som nyligen haft premiär på Malmöoperan. En påkostad uppsättning som möjliggjorts genom att den samproduceras med Skånes Dansteater och Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm där Kenneth Kvarnström är den förste danschefen.
Imponerande att ett litet land som Sverige, mitt i den ekonomiska krisens Europa där danskompanierna kämpar för sin överlevnad, vågar göra en storsatsning av liknande mått. Ett bravorop för dansen!
I föreställningen förenas dubbelheter. Två kompanier: Kvarnströms eget och Skånes Dansteaters, det dåtida och samtida i musiken som består av bl.a. Bach, Poulenc, Couperin, Mozart, Beethoven, Ravel, Lindberg. Dramatiken, rörelsen som slaviskt följer musiken i samspel med spektakulära ljussättningar och skulpturala barock-minimalistiska kostymer med orientalisk fläkt i de vida byxorna genomsyrar koreografin. En slags klanglig koppling som förändras mellan de olika scenerna som kopplar till de känslor musiken och dansen väcker.
Varje musikstycke har sin specifika kostym som verkar på ett förtrollande sätt följa dansarnas rörelser, lika rörligt som fysiskt. Ett dynamiskt flöde av virvlande rörelser. Musikaliska kontraster som samverkar med lika mycket dansarnas rörelser som kostymerna. En sinekur förvisso för påkläderskorna särskilt som allt sker i rasande takt.
Effekten är hypnotisk. Gradvis dras vi in i verkets epicentrum, där hela orkestern sitter i fonden med de spektakulära ljussättningarna med ledljusstrålar som inramar hela scenen. Intressant är hur hierarkin mellan dans, musik, bild väger lika tungt, har lika innebörd samtidigt som de står fritt från varandra. Men när de paras ihop skapas ett nytt verk.
Personligen fascinerades jag av dansens förmåga att kommunicera, det vi inte kan formulera med ord där mänskliga relationer, längtan, åtrå, ensamhet, ideal kontra vardagens realiteter genomsyrar dansen. Trots att dansspråket inte känns nytt så imponerar det genom de dramatiska skiftningarna som avsätter sig i harmoniken, rörelsernas kraftfullhet och skönhet.
En särskild applåd till den kvinnliga dirigenten – sådana är ju fortfarande sällsynta – Andrea Quinn som mästerligt lyckas kasta sig in i den ena virvlande sekvensen efter den andra. Lika vackert som innerligt där våra känslostormar förvandlas till en lite sorgesam skönhet.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser