Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Friskt vågat i toga

2014-09-22

Fakta:

Namn: What happens in Uppstala stays in Uppsala
Ensemble: Öfa-kollektivet
Plats: Uppsala stadsteater
» http://www.uppsalastadsteater.se

Det är bara att ta av sig skorna samt knyta på sig en toga. Min är ljusgrön och runt mig vimlar andra i mer eller mindre lyckade knytningar i violett, rött, blått, rosa, gult i flera nyanser. Vilket är praktiskt, ty med hjälp av färgerna kan vi delas in i grupper och dirigeras. Alla är med, ingen behöver känna sig utpekad.
ÖFA-kollektivet är feministiskt, såvitt jag kan se tillämpligt såväl med som utan socialism. I denna interaktiva föreställning är de fyra dansande ÖFA-kvinnor samt två musicerande, varav minst en är en koreograf verksam också på egen hand: Nadja Hjorton. Nu är de jämbördiga lekledare som pendlar mellan vänlig dagisnivå och smart diskussion om jämställdhet i allmänhet och kvinnors sexualitet i synnerhet. Humor är en fantastisk dyrk för att bända upp låsta gamla maktstrukturer och till och med en snutt nakendans med neonmålade skinkor rymmer både ett skratt och en sorg. Skrattet åt den löjliga sidan av vår civlisations exploatering av kvinnokroppar, sorgen över hur kvinnor stängs inne i alltför begränsade mönster.
Den vänligt ironiska guidningen till den grekiska antiken, togorna och dionysosfesterna där kvinnor inte fick delta lotsar också in tankegången om hur feminismen befriar alla, männen också. Här kan alla dansa så mycket eller lite man vill och fundera på allas lust och längtan just genom att påminnas om den kvinnliga.
Dansen har ett par decennier berikat och befriat teatern så som den gjorde i urminnes tid. Uppsala stadsteater arbetar intensivt med att nå en ny publik och What happens in Uppsala är rolig och kreativ upplevelsekonst. Förändrar världen kanske den inte gör, men väl scenkonstens institutioner.
Och kritiken! Gamla dygder om kritiker som inte applåderar, som sitter kvar när publiken reser sig och jublar måste skrotas förstås. Interaktivitet förutsätter deltagande och utan att tugga vindruva med förbundna ögon kan man inte sägas ha ”sett” detta stycke. Lustfyllt ironiskt och perspektivförflyttande. Bra gjort av en enda dionysisk druva.

Publicerad i Expressen Kulturen 14 september

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser