Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Jazzbabes, nattugglor och gospelstämning

2014-09-14

Fakta:

Namn: Program A: Night Creature, Pas de Duke, The River och Revelations
Koreografi: Alvin Ailey
Ensemble: Alvin Ailey American Dance Theater och Tivolis Big Band
Plats: Tivolis Koncertsal, Köpenhamn

Alvin Ailey American Dance Theater drog flott igång sitt gästspel med Ailey-klassikere till swingackompanjemang av Tivolis Big Band.

Det har alltid verkat råda ett varmt och starkt kärleksförhållande mellan den danska publiken och Alvin Ailey American Dance Theater, ända sedan 1981 när kompaniet för första gången gästade Tivoli i Köpenhamn. Begeistringen i Tivolis konsertsal var naturligtvis stor när det framstående kompaniet startade sitt 14 gästspel. För precis som vid gästspelet för två år sedan när Robert Battle nyligen hade avlöst Judith Jamison som konstnärlig ledare, är kompaniet i toppform och sprudlar av vitalitet och dansglädje.
Öppningsprogrammet, som bara är ett av tre vitt skilda program bjöd på Ailey-klassiker, som allesammans tidigare har visats på Tivoli, men absolut tål att ses igen. Tre av verken har till och med musik av Alvin Aileys favoritkompositör, Duke Ellington, och musiken spelas enastående väl av Tivolis Big Band live på scenen under ledning av den eminent amerikanska jazzpianisten, Eric Reed.
Det första verket, Night Creature, koreograferade Alvin Ailey som en direkt hyllning till Duke Ellington, med en hel flock härliga och sensuella jazzbabes och nattugglemän, som intar den midnattsblå scenen med rullande höfter, höga benspark och händer som liknar tassarna på en listig katt eller en fräck rosa panter. Elegant förenar koreografin jazz och modern dans med klassiska balettsteg, och det råder stor precision och känsla för detaljerna hos de skickliga dansere.
Dettsamma gäller för den lekande och raffinerade duon Pas de Duke, där musikens rytmer och fraseringar blir ett med kroppen på den super smidiga Jacqueline Green och högt hoppande Antonio Douthit-Boyd, som möts med fräck, flörtande och nonchalant attitude. En duo, som Ailey ursprungligen koreograferade till Judith Jamison och Michail Baryshnikov.
Böljande armar, virvlande vridningar och andra rörelsemetaforer för vattnets livgivende kraft finns i överflöd i ensembleverket The River, som även innehållen fina solon och duetter. Bland höjdpunkterna i The River är den mjuka sensuella duon Lake, som dansas vackert och följsamt av det äkta paret Linda och Glenn Sims, som slutligen omringas av hela ensemblen.
Ailey-programmet avslutas självklart med det fortfarande djupt gripande och spektakulära och för kompaniet signifikativa verket Revelations, som publiken även denna gång gav stående ovationer till det avslutande gospelnumret Rocka my soul. Det är glädjande att se hur Revelations, så utsökt lyckas förena kropp och själ även med de många nya unga dansarna i kompaniet, som fortsatt ger uttryck för en djup och vibrerande nerv. Det var så härligt att kompaniets garvade repetitör, Matthew Rushing, med sin extremt viga kropp, agerade gästdansare i Wade in the Water.

Fler Recensioner

Annonser