Alvin Ailey inleder Tivoli Ballettfestival

Piruett-parad

Det är 14:e gången Alvin Ailey American Dance Theatre gästar Tivoli i Köpenhamn, och detta populära kompani inleder det gamla nöjesfältets 14 dagar långa dansfestival kallad Tivoli Ballettfestival, som även bjuder på föreställningar med Royal Ballet från London, uppvisningar av danselever från Idrottsskolorna i Oure på Fyn samt dansföreställningar på Pantomimeteatret.
Alvin Ailey American Dance Theatre kommer med tre folkliga program, men premiärprogrammet är ren Alvin Ailey-koreografi. Tivolis Big Band är med på scenen och spelar Duke Ellington-musik till de tre första verken, medan den legendariska gospelmusiken till kompaniets signaturverk Revelations är inspelat på band.
Det hela inleds med Night Creature (1974), en parad av piruetter och rullande höfter.
Drottningen bland dessa ”night creatures” dansas av den vackra Linda Celeste Sims, som leker, koketterer och prålar inför männen för att därefter avvisa dem. det är kattens lek med råttan. Men det är gulligt och underhållande – samtidigt som är mycket broadwayartat och amerikanskt. Dock en smula för showaktigt och intetsägande. Det känns som om denna koreografi har överskridit sitt bäst före-datum. Det har i alla fall de psykedeliska och kroppsnära trikåerna gjort.
Samma känsla av datering inger Pas de Duke (1976), som Alvin Ailey skapade för Judith Jamison och Michail Baryshnikov. Det är ett pas de deux som består ev en mix av balett, jazz och moderna steg. Den brett leende Antonio Douthit iförd vit satin lyfter sina ben så högt i rent barnslig glädje, som om han ville nå upp till taket med tåspetsarna. Hans partner Jacqueline Green är däremot iförd svart och har ett mer allvarligt vuxet uttryck. Hon är tuff och sexig i skärande kontrast mot pojkmannen vid hennes sida – ett otroligt motstridigt par, men det kanske just är meningen i Pas de Duke.
The River, som Alvin Ailey skapade för American Ballet Theatre 1970, är även den showaktig, men här består koreografin i högre grad av en spännande sammansättning steg än programmets två första verk.
Tanken med,The River är att följa hur en älv genom sjöar ringlar sig fram genom landskapet mot havet. Dansarna illustrerar vattnets långa resa, men vattnet blir även lätt en allegori över födelsens, dödens och återfödelsens vatten. Det är stora teman som Alvin Ailey gestaltat i form av en underhållande koreografi vars spännvidd rör sig från dansaren Michael Francis McBrides hoppande steg med tillgjorda huvudvridningar i folklig ringdans.
Alvin Ailey American Dance Theatre avslutar som sedvanligt är programmet med Revelations (1960), som är världens mest populära dansverk – det har haft cirka 25 millioner åskådare i 70 länder. Det är lätt att förstå varför. Denna koreografi har absolut inte åldrats. Här visas hängivenhet, slaveri, underkastelse och gudsfruktan och tvivel på ett storslaget sätt. Glädje och smärta går hand i hand. Det mest fantastiska är att dansarna, trots att de har dansat Revelations så många gånger att de förmodligen kan den utantill utan repetitioner, visar kompaniet prov på en glödande inspiration, som gör det hela till en känslomättad, närapå andlig upplevelse.

Fakta:

Tivolis Big Band
Koreografi: Alvin Ailey