San Francisco Ballet i Paris

Till sitt tioårsjubileum valde festivalen Les Etés de la Danse i Paris, att bjuda in San Francisco Ballet. Festivalen är känd för sina berömda deltagare, som Alvin Ailey American Dance Theater, Michail Baryshnikov och Ana Laguna eller Paul Taylor Dance Company. Att man just valde San Francisco Ballet har sina speciella orsaker. USA:s äldsta professionella balettkompani invigde festivalen år 2005, på den tiden då den fortfarande var en utomhus sommarfestival. Några regniga somrar senare, hittade festivalen in till Theatre de Châtelet, bland annat känd för att ha varit den teater som en gång välkomnat Ballets Russes.
För att fira på vederbörligt sätt hade kompaniet dukat upp ett program med ett 15-tal olika verk, såväl klassiska som nutida av koreografer som San Fransisco-balettens konstnärliga ledare och koreograf Helgi Tomasson, San Fransiscobalettens residenskoreograf Jurij Possochov och Alexeij Ratmanskij. En allt som allt mycket ambitiös repertoar med en egen blandning av verk för alla de 18 olika föreställningarna. En riktigt utmaning för Paris publik av balettomaner som i det stora urvalet även fick sig till livs tre stycken Europapremiärer.
Den sista kvällen visade verkligen på vilken bredd kompaniets alla talanger har i ett program med Balanchines l’Allegro Brillante, Van Manens Solo pour Trois, Christopher Wheeldons Within the Golden Hour och Liam Scarletts Hummingbird. Den sistnämnde är residenskoreograf hos Royal Ballet i London och detta verk var utan tvekan kvällens clou. Skapat till Tirol Concerto for Piano and Orchestra av Philip Glass är Scarletts neoklassiska koreografi för tre solistpar och tolv kårdansare en slags hemlig historia där man egentligen inte får veta något. Den berättar om känslor som kärlek, men också brist på kärlek, minnen, längtan och motstridiga känslor i en för övrigt abstrakt kontext. Ett elektrifierande pas de deux mellan Luke Ingham och den lysandeYuan Yuan Tan är ren poesi, och andas melankoli, sorg och desperation. Den 28-åriga begåvningen lyckas nå ut till publiken med det gripande vackra men ångestfyllda verket.

Simona Gouchan