Siluetter mot sommarhimlen

Sommardans i fria luften är inte lika vanlig som teater, men koreografen Gun Lund hittar gärna spelrum utanför de vanliga väggarna. Både urbana och naturnära miljöer lockar henne. Nu iscensätter hon och kompaniet E=mc2 Juniperus på Axvalla hed, i hjärtat av Västergötland.
Juniperus är det latinska namnet för de enebuskar som ger heden dess säregna karaktär. Men här är också ett gammalt militärt övningsfält, vilket sätter spår i Lunds koreografi. Det finns stunder i den timslånga föreställningen när svarta kroppar kastas mot marken medan Palle Dahlstedts musik öser oroväckande ljud. Då återverkar de dagliga rapporterna från Gaza som en rysning i aftonsolen. Vad var det man övade här?
Palle Dahlstedt spelar live på stenar, trä och metall sammanförda med modern teknologi. Likt en schaman under sitt tälttak frammanar han figurer i fältet.
Dansarna dyker upp på en kulle en bit bort. Med former lånade av enarna överraskar de åskådaren. Koreografin låter spetiga armar och långsamma lutningar växa till siluetter mot sommarhimlen. Försiktiga omgrupperingar sker med språng eller jordnära krypande som stannar helt – här kan dansare se ut som något korna på heden lämnat efter sig, platsen ger dansen många associationer! Dataspelskamp är ytterligare en.
Gun Lund är skicklig på att skapa gruppdynamik med stora svep eller stillastående dansare med fladdrande händer. I gemensam framåtrörelse utgör de ett hot. Detaljer i Anna Krafts läckert skurna kostymer syns när de kommer nära, liksom dansarnas ögonbindlar, som bidrar till en stundom utommänsklig karaktär. Det är okända krafter som styr rörelserna.
Lika organiskt som de framträdde slukas dansarna av enarnas landskap. En röd ballong mot himlen bildar plötslig kontrapunkt. Som en signal för Carmen Olsson, en artfrämmande älva bland dimmorna som dansar över heden. Vackert, Juniperus kunde sluta där.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 15 augusti 2014.

Lis Hellström Sveningson