Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Böljande koreografi

2014-08-16

Fakta:

Namn: Copenhagen Summer Dance
Ensemble: Dansk Danseteater, Black Box Dance Company, Manskören Kovcheg samt dansare från Nasjonalbaletten i Oslo och Den Kongelige Ballet.
Plats: Politigården, København
» http://www.danskdanseteater.dk/forestillinger/copenhagen-summer-dance-2014

György Ligetis härliga etyd Arc-en-ciel höjer och sänker sig i lekande lätta bågar, så att man tänker på böljor, som rytmiskt rullar in över stranden. Och Dirk Weyershausen lyfter och sänker sin partner Clair Constant i samma böljande rytm, medan hennes ben saxas i luften som flaxande fågelvingar. De två balettdansarna från den norska Nasjonalballetten dansar Christopher Wheeldons verk Polyphonia (2001), så man tänker på älvor och sylfiders förföriska dans i sommarnattens månsken. Christopher Wheeldons vackra balett är det lyriska inslaget i årets Copenhagen Summer Dance, som närmast har böljande och vaggande koreografi som tema.
I utdragen från Tim Rushtons verk Black Diamond (2014) är koreografin likaså böljande. Sittandes i skräddarställning vaggar dansarna från sida till sida till Trentemøllers musikaliska remix, innan rytmen stiger, och dansstegen blir taktfasta och militäriska. Dansen rör sig från det blida och oskyldiga till det hotfullt aggressiva, som i ett väderomslag där stiltje förvandlas till ett fradgade farligt hav.
Rytmiska böljor finns i överflöd i Alessandro Sousa Pereiras extatiska verk Rites dansat av Black Box Dance Company under Marie Brolin-Tanis konstnärliga ledning. Alessandro Sousa Pereira är inspirerad av sitt hemlands kultur. Med rytmer från Brasilien och folkloristisk dans skapar han en kort och modern latinsk version av Sacre du printemps. Exotiska är ljuden av bjällror till vilka de kvinnliga dansarna rytmiskt svänger sina huvuden, som om det vore detta som frambringade klockljuden.
Även den ryska manskören Kovcheg manar fram en böljande bild, för att klangen i deras sång påminner om vemodiga sjömansvisor. Men de sjunger även Toreadorarian ur Georges Bizets opera Carmen, och till den vaggar och vrider sig Dansk Danseteaters nya dansare, italienska Lucia Pasquini, i en burlesk koreografi skapad av henne själv i samarbete med Tim Rushton.
Dansk Danseteaters Copenhagen Summer Dance i Politigården firar 10-års jubileum med en föreställning av genomgående hög kvalitet. Även programmets smakprov på kompaniets kommande föreställning Carmina Burana, som har premiär i januari 2015, bådar gott och signalerar också något nytt och annorlunda för publiken att glädja sig åt. Utdragen ur denna föreställning är också koreograferade av Dansk Danseteaters egna dansare. De visar på en humoristisk ironi, som står i befriende kontrast till den högstämda stil, som annars kännetecknar Carl Orffs musik till 24 heliga medeltida dikter. I Dansk Danseteaters Carmina Burana verkar det som om de groteska figurerna från de medeltida kyrkornas kalkmålningar har blivit levandegjorda och trätt ner från kyrkornas vällda tak och landat i en nutida värld, som är dem helt främmande och där de inte kan styra sina rörelser. EN underhållande dårskap som bygger upp förväntningarna på den kommande säsongen.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser