Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 16 september 2024

Svanarna hade aldrig en chans

2014-06-10

Fakta:

Namn: Svansjön
Koreografi: Fernando Duarte efter Marius Petipa och Lev Ivanov
Musik: Pjotr Iljitj Tjajkovskij
Ensemble: Companhia Nacional de Bailado + Göteborgsoperans orkester dirigerad av Cesário Costa
Plats: Göteborgsoperan, gästspel av Portugals nationalbalett
» http://www.opera.se

Wow, tänker jag när ridån går upp för Svansjön med Portugals nationalbalett på Göteborgsoperan. Scenen är helt tömd, så när som på en jättelik skärm. Att våga skala av alla sagokulisser och låta den klassiska baletten träda fram enbart i sina rörelser känns som ett lovande grepp.
Tyvärr visar det sig snart att konceptet är det motsatta. Skärmen ger plats för filmaren Edgar Pêras yviga bildspel. Han har klippt ihop en ström av fartfyllda åkningar i form och färg. Mönster som viker och växer till Rorschachtest, karuseller och virvlar som gör den mest farttåliga yr. Kort sagt en scenografi som ställer dansen i skymundan eller blandar sig i så att de stackars dansarnas insatser framstår som organiserat flaxande. Inte ens i de sköraste pas-de-deux håller Pêras bildleken i styr, utan för in övertydliga svanar.
Före paus tävlar bilderna även med musiken. Den hetsas till överdrivet tempo och Göteborgsoperans orkester kommer inte till sin fulla rätt.
Fernando Duarte, förstesolist och balettmästare i det gästande kompaniet, Companhia Nacional de Bailado, bygger sin koreografi på Marius Petipas och Lev Ivanovs klassiska förlaga, med små förändringar och förkortningar. Till exempel presenteras bara en giftaslysten prinsessa för prins Siegfried i tredje akten. Barbora Hruskova fyller dock med sin skälmska briljans rollen med råge. Hon skapar en vändpunkt i föreställningen och höjer temperaturen.
Carlos Pinillos gör en sympatisk ung prins som hoppar högt och smidigt. Filipa de Castro kommer, som de flesta moderna ballerinor, bäst till sin rätt som den svarta Odile – med de berömda fouettépiruetterna på plats. Att ge svandrottningen djup och karaktär i Odettes vita akt är svårt. Mötet med prinsen blir för stumt, att han drabbas av kärleken får sagan fylla i. Snöpligt försvinner prins och svandrottning i slutet.
Trollkarlen Rothbart regerar, på filmduken. Där har Christian Schwarm kvällen lång stärkt positionen, i inzoomade närbilder från varierade vinklar. Svanarna hade aldrig en chans.

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser