Med kriget i kroppen

Den Kongelige Ballets experimentkompani Corpus har tillsammans med regissören Christian Lollike skapat en rörande och sober föreställning om kriget i Afghanistan.
Det är ett intressant och utmanande projekt, som Corpus – Den Den Kongelige Ballets kompani i kompaniet – har tagit sig an föreställningen I føling – en krigsballet, där 33 dansare tillsammans med tre krigsveteraner från Afghanistan i såväl rörelser som ord berättar om kriget, dess dilemman och konsekvenser. Det är bara att tacka regissör Christian Lollike, som nu för första gången har givit sig i kast med balettens värld och för att han har insisterat på att göra en föreställning om kriget i Afghanistan i stället för att följa Corpus ursprungliga idé om att rekonstruera kompaniets We’re not waving…we’re drowning från 2013.
Med stil och mod anträder de tre fysiskt och psykiskt sårade krigsveteranerna Henrik Møller Morgen, Jesper Nøddelund och Martin Aaholm scenen och berättar sina personliga historier från Hellman-provinsen i en dramaturgiskt stram form. På ett fint vis flätas deras historier och militärens disciplinerade kroppspråk in i den rörande och angelägna föreställningen, som aldrig blir patetisk i sin blandning av balett och dokumentärteater.
Dansaren Alexander Stæger gör en imponerande insats med sina talade rytmiska kommandon till soldater på led och Charles Andersens upprepade höga hopp är mycket kraftfulla, som illustrationer av explosioner av vägbomber. Scenen är även befolkad med burkaklädda kvinnor, bland annat i bedjande poser. Christina Michanecks solodans till en afghansk vaggsång, där hon hela tiden brutalt blir avbruten av skottsalvor är ändå vacker.
Dansaren och Pilatestränaren Josee Bowman har varit en viktig sammanlänkande kraft mellan Corpus och krigsveteranerna. Josee Bowman arbetar inom rehabiliteringsprojektet Danish Wounded Warriors. Barsk är duon mellan henne och den benlöse Martin Aaholm, där hon rent fysiskt knuffar ner honom från hans stol som en kroppslig illustration över hur hans käraste dumpade honom, när han som sårad kom tillbaka till Danmark. Historien speglas även fint up av Fernando Mora och Lena Maria Gruber, innan kompaniet lätt groteskt, men ändå sobert, dansar runt med arm- och benproteser för att illustrera hur krigsveteranerna har varit tvungna att vänja sig vid sina nya konstgjorda lemmar.
Effektfull är Anders Polls laserljus-design och Thomas Holm Radils råa scenografi med skärmar, som kan sänkas ner och presentera texter och videobilder från Hellman-provinsen samt kravlande dansare i fågelperspektiv. Precis som på scenen står kroppen i fokus i Peter-Clement Woetmanns avslutande grymma text om framtidens kemiska och biologiska krigsföring.
Efter säsongens mycket fina rad av små personliga Pop Up-föreställningar av Corpus i Prøvesal A på Gamle Scene och nu denna välgjorda stora krigsbalett I føling i Skuespilhuset, måste man säga att Corpus med Esther Lee Wilkinson och Tim Matiakis i spetsen har kommit mycket långt redan under sitt andra levnadsår.

I I føling spelas på Skuespilhuset i Köpenhamn till och med 3 juni.

Vibeke Wern