Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Politiken kring köksbordet

2014-05-24

Fakta:

Namn: The Party
Författare: Árpád Schilling
Regissör: Árpád Schilling
Ensemble: Krétakör, The Party band samt elever från Free School
Plats: Stora teatern, Göteborg
» http://www.festival.goteborg.se/2014/

En riktig festivalstämning har svårt infinna sig under årets internationella Dans- och teaterfestival i Göteborg. Trots ett tämligen välfyllt program känns dagarna hittills glesa och utan något riktigt drivande centrum. Vitsen med en festival är att sammanföra olika föreställningar och människor och därigenom skapa idéutbyte och samtal, men i år är det svårt att få det ena att haka i det andra. Den mötesplats för spontana kontakter som festivalen brukar vårda tvingades att flytta, liksom flera programpunkter. Lägg därtill ett par helt inställda föreställningar och samtal. Framför allt är det är svårt att avläsa något publiktryck.
Vid lördagens Artist i focus-samtal med den ungerska teatergruppen Krétakör var vi bara ett tjugotal deltagare. Allt går inte att skylla på det rekordlyckade Göteborgsvarvet som pågick utanför Stora teatern. Det är ändå här, med de ungerska gästerna och det politiska spåret, som festivalen har sin största tyngd.
Krétakör arbetar med olika slags produktioner och aktioner inom scenkonst och medier. I dagens politiska klimat i Ungern har gruppen svårt att arbeta i hemlandet. Det senaste fyra åren med det nationalkonservativa partiet Fidesz i regeringsställning har inneburit rader av ändrade lagar och förordningar, till och med konstitutionen har ändrats uppseendeväckande många gånger.
Krétakörs vd, Márton Gulyás, gav en skakande föreläsning om situationen i landet och exempel på de modiga aktioner där gruppen försöker skapa motopinion.
Inskränkningar i yttrandefriheten och radikalt ändrade system för stöd till kulturutövarna har lett till att Krétakör med sin öppna regimkritik idag tvingas presentera sina föreställningar på olika festivaler. The Party, som spelats på Stora teatern två kvällar är producerad inom det europeiska nätverk där Göteborgsfestivalen ingår.
Pjäsen är skriven och regisserad av Krétakörs grundare och konstnärlige ledare Árpád Schilling, en av Europas berömda teaterskapare. Han ger en inblick i hur politiken direkt påverkar den enskilda människans vardagsliv. Släktskapet med Mattias Anderssons och Backa teaters vilja och sätt att kommentera samtiden är påfallande. En rapp och formmässig blandning som rör sig sömlöst mellan teater, musik, film och nycirkusakrobatik skalar fram viktiga och brännande frågor för Europa idag.
Scenen är nästan tom, musikerna med sina instrument blänker i fonden. En spelledare presenterar situationen, ett förestående val. Vilken av kandidaterna kommer att vinna?
Vid ett bord sitter två familjer i vänskapligt samtal. Den blinda dottern i den ena familjen är uppkrupen i knät på sin mor. Tre pojkar med myror i kroppen utgör barnaskaran i den andra. De ålar runt, på, under och över bordet tills pappan tappar tålamodet.
I fonden tar filmduken stundvis över berättandet. Först med serieinspirerade teckningar som växer ut i animationer, senare även filmade inblickar i familjeliven. De levs utanför huvudstadens maktcentrum, men ända in i hemmets kök och skolans korridorer når alla beslut och normer som den styrande makten fattar. Hur förhålla sig till förändringarna? Finns det någon vinning för egen del?
Att gå in i spelet är en väg, men där lurar faran för att korrumperas av makten och risken att granskas i sömmarna. Är det bättre att hålla sig i kanten och anpassa sig, även till fördomar och utstötning av människor, som till sist drabbar den egna dottern?
Vem är en ungrare? blir en central fråga som människorna brottas med. Schilling visar hur osäkerheten pressar den enskilda. Besluten som var och en fattar är många, ibland så små att man knappt förstår att man gör ett val. Hur ska man se vart det bär i längden? Sångnumren laddar med känsla och manar till eftertanke och mod.
Hela spelet avbryts plötsligt av en röst från salongen. Den unga generationen kräver plats på scen och att få skapa sitt samhälle. Nio ungdomar från Krétakörs Free school, en demokratiskola som drivs för att ingjuta tilltro till demokratin i den unga generationen, stiger fram med en slutappell.
Som teaterkonst är The Party knappast nyskapande eller exceptionell. Slutet till och med lite fyrkantigt välmenande. Men så är aktionerna en viktig del i Krétakörs totala verksamhet. Föreställningen blir här en underordnad del i det politiska seminarium som årets Göteborgsfestival utvecklas till. Hittills på konstens bekostnad. Men visst stämmer det till eftertanke. Hur står det till här, hos oss? Vilka krafter driver politiken och vart, vilka beslut fattar vi utan att tänka på det? Och vilka beslut avstår vi ifrån?

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 19 maj 2014

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser