Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 29 oktober 2020

Dansarnas egen verkstad parallellt med Göteborgs dans- & teaterfestival

2014-05-21

På Göteborgsoperan inordnas dansarnas egen verkstad i säsongstemat Mind & spirit. I Katapult ser Lis Hellström Sveningson en samling koreografiska försök. Pascal Marty får chans att utveckla sitt stycke Like a deer in the light.

Göteborgsoperan har länge haft som tradition att erbjuda dansarna ett utrymme att prova sina koreografiska talanger. Under många år kallades projektet Workshop, vilket också var namnet på de offentliga föreställningar som arbetet resulterade i.
Dansen har inte alltid stått främst i uttrycket, flera dansare arbetar gärna med film. Och musik, inte att förglömma. Korskopplingar och samarbeten är mer regel än undantag.
Med Adolphe Binder som konstnärlig ledare har även dansarnas ”fria” arbeten fogats in under danskompaniets säsongsövergripande tema. Förra året avsatte Hemland & riskzoner en rad dansinstallationer utomhus och inomhus i förorten Bergsjön. Samlingsnamnet var 37°/Suburbia. Till årets Mind & spirit räknas nu Katapult, som genomförs mer traditionella på operans Lilla scen.
De 17 programpunkterna domineras av dans, även om andra konstyttringar uppmuntras, den konstnärliga ledaren ingår till exempel själv i teamet för en av filmerna. Ett par projekt handlar om stillbilder.
Sammantaget är det främst koreografiska försök, mer eller mindre fullgångna. I allmänhet övergödslas det med rörelse. Och tacka för det när man har sådana dansare till förfogande. Koreograferna vet vad kollegorna förmår. Stilmässigt är det miniatyrer av den dans som dominerar på västerländska institutionsdansscener.
Mattias Olaison är ett undantag. Han odlar en berättande, humorbaserad stil. I Mind blowing, med levande musikkapell, dansar han duett med Helena Nyman Panofsky, som spelar klarinett samtidigt! Den snälla och lättillgängliga stilen återkommer i Stunder. Olaison roar för stunden, men inte mer än så.
Dansarnas filmer utspelas gärna i naturen, med kvistar, grenar och hällar, eller det råa grustaget, som scenografi. Nigel Campbells Pieces håller sig i Göteborgs city också.
Men det som främst fångar min uppmärksamhet är ett par duetter för scenen, även om de inte håller hela längden ut. Astrid Boons Alina är otroligt finstilt dansat av Arika Yamada och Lee-Yuan Tu. I Couple av Kyoko Matsumoto skildrar Chiaki Horita och Matthew Foley en relationshistoria. Väl traditionell i upplägget, men dansat med känsla och kontakt.
För att ge hela projektet extra tyngd hade en särskild jury fått i uppgift att välja ut ett stycke som ska ingå i nästa års uppsättning Northern (de)Lights 2.
Juryn valde Like a deer in the light av Pascal Marty. Det är en duett som sammanlänkar två kroppar med ett rött band, vilket utlöser både häftig kamp och sökande av närmare kontakt. Konsekvent, risktagande, en koncentrerad idé som håller hela vägen och ger avtryck i kroppen och hos åskådaren, hör till juryomdömet som avgjorde valet. Marty får nu tillfälle att utveckla stycket vidare.
Två hedersomnämnanden lämnade juryn också. Ett gick till Jim De Block för trion A faint memory. Det andra fick Arika Yamada för sin dans. Hon dansade förutom i Alina även i Jim De Blocks stycke.
Katapult presenterades som en del i Göteborgs internationella dans- och teaterfestival. Men det blev en väl avskild satellit, biljetter gick till exempel inte att köpa i festivalkassan på Stora teatern, endast på operan. Och någon direkt kontakt med festivalen i övrigt gick inte att spåra. Det skulle – om jag är välvillig – möjligen vara det humorpolitiska anslaget i Aviad Arik Hermans avslutande Live news! En gladare och yvigare hyllning till gay-kulturen är svårt att hitta. Upptåget pekade rakt fram mot West pride-festivalen.

Lis Hellström Sveningson

Fler Nyheter

Annonser