Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Mörker och makthunger

2014-05-13

Fakta:

Namn: Black Diamond
Koreografi: Tim Rushton
Ensemble: Dansk Danseteater
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene, Köpenhamn

Tim Rushton och Dansk Danseteaters nya helaftonsværk Black Diamond innehåller många vackra scenbilder, men är lite väl glättig och glansig.
Diamanter kan kan ha väldigt många former och slipade facetter. De kan vara kålsvarta och glittrande vita. Både vassa och vackra och samtidigt kan de symbolisera allt från kärlek till rikedom och makt. Det är just diamantens olika färger, egenskaper och symboler, som är avstamp för Tim Rushtons och Dansk Danseteaters nya, spektakulära helaftonsföreställning Black Diamond.
Det hela börjar mörkt och dystert till dova ljud, innan silverkonfetti dråsar ovanifrån som glittrande diamantstoff och sprider glimtar av ljus i mörkret. Men mörkret är den första aktens grundton och fonden i Johan Kølkjærs vackra scenografi är formad som en ojämn svart och glänsande diamant.
Här i mörkrets universum upplever vi vad som förenar gruppen som glider över scenen, när den i ett mjukt flöde intar scenen till Trentemøllers fängslande elektroniska musik och pulserande dunkande rytmer. Men rummet är också plats för maktkamp, när männen gör hotfulla utfall mot kvinnorna. Efter Anna Sendas fina och på samma gång mjuka och robotaktiga duo med Alessandro Sousa Pereira till Balanescus lugna stråkmusik fångas hon in i en välkoreograferad trio när hon likt en boll som kastas mellan två män.
Högt uppe på en balkong lösgör sig varelser iförda Charlotte Østergaards fantasifulla kostymer som påminner om kantiga kristaller, och den lysande krystallen i deras händer påminner oss om ljus i mörkret. Men föreställningens upprepande lek med svängande ledljus blir till effektsökeri. I gengäld är det är det ytterst imponerande att se hur de tolv dansarna från olika grupperingar i slutet av första akten förenas i kraftfull, nästan militant, synkron dans inför den ensamma vandraren med den nakna och sårbara överkroppen.
I andra akten där den svarta fonden har förvandlats till en skimrande silvervit diamantyta, står först mörka krafter på spel i ett kyligt universum fyllt av främmande väsen som gör skarpa och kantiga rörelser. En höjdpunkt är en fin duo med två finurliga ansiktslösa individer, som iförda diamantljusblå helkroppsdräkter rör sig som robotar i en dekonstruerad vals, innan starka män kaster sig över ensamvandraren, som de vrider, vänder och styr efter behag. Men det är den ensamme som förstår sig på att lyssna till sitt hjärta och finna ljuset och till toner av Philip Glass även hittar fram till det mänskliga hos den futuristiske robotkvinnan, när han klär av henne henne skalen så att hon blir helt naken.
Som alltid är det en ren glädje att se de enormt fina dansarna i Dansk Danseteater. Men Black Diamond är inte den finaste koreografiska ädelsten som Tim Rushton har kreeret. Flera gånger går de koreografiska idéerna på tomgång och föreställningen saknar det djup och den följsamhet som Rushton så förnämligt behärskar när han är som bäst. Men det finns många vackra scenbilder i dansens fina samspel med scenografin, Och uppenbarligen har Rushton haft en stor, bred och mångskiftande internationell publik i tankarna för detta stora, nya verk, som nu ska ut på turné i både Europa, Asien och Australien.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser