Maskulinitet och mansroller

Edhem Jesenkovic sätter fokus på manligheten med fyra starka dansare på scenen i ”Men – Mental Experiment of Narrow Minded Men”.
Kön och könsroller har varit ett ledande tema under teatersäsongen 2013/14. Dessutom har inom den moderna dansscenen männen varit talrikt representerade i rena mansföreställningar som Yossi Berg och Oded Grafs Bodyland och Palle Granhøjs Rite of Spring – Extended. Nu kommer Edhem Jesenkovic även med sitt maskulina utspel i den nya, starka och bildrika koreografi Men – Mental Experiment of Narrow Minded Men med fyra framstående manliga dansare på scenen, inklusive koreografen själv.
Egentligen var det inte alls meningen att Edhem Jesenkovic själv skulle medverka som dansare. Det var när Alexandre Bourdat skadades före premiären som Jesenkovic tog över hans parti, så att premiären kunde genomföras med bara två dagars försening.
Redan i Dansehallernes foajé blir vi på en video konfronterade med den manliga tävlingsgenen samt dumdristiga och självdestruktiva sidor i ett farligt mandomsprov i form av uthållighet under vatten. Och när dansen drar igång på scenen får vi både uppleva mannen som underdog och ledarhund.
Det visas prov på misstrogna, hotande och triumferande attityder i en stramt iscensatt maktkamp mellan Thomas Holm Radil och Edhem Jesenkovic, medan Raphaël Eder-Kastlings slag på sin egen kropp ger religösa, rituella och självförebrående associationer.
På samma sätt som i Jesenkovics dystra Dilemma of Obedience från 2012 sätter koreografen, som är född och uppvuxen i Bosnien-Hercegovina, även denna gång i hög grad mörka krafter på spel med Adalsteinn Stefanssons flotta ljusdesign som en viktig medspelare i det mörka rummet.
En spännande och stark sekvens är när de fyra männen, två och två som i en folkdans med korsade armar och ben, visar att vägen från lekfull vänskap till misstro, fiendskap och krigisk kamp kan vara väldigt kort. Samtidigt blandas musiken såväl lugna som elektoniskt dunkande rytmer med texter av såväl Radovan Karadzic och Mussolinis stämmor som William Burroughs klangfulla röst.
På ett finstämt sätt visas mannens såväl följsamma som dåliga sidor av den enormt skicklige dansaren Asher Lev, som i början ligger som en liten bebis med blick för det stora i det lilla, innan han reser sig upp med sin skulpturala kropp, för att en smula hukande och stapplande trippa vidare på huk. Så avslutas det hele på samma sätt som det började och där allt kan börja om på nytt, när de fyra männen som små isolerade väsen åter ligger i fosterställning i var sin upplyst låda beredda att inta nya mansroller.

Spelas på Dansehallerne i Köpenhamn till och med 5 maj.

Vibeke Wern