Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 22 oktober 2020

Dansen tickar tiden

2014-04-25

Fakta:

Namn: Bill
Koreografi: Artifact Suite av William Forsythe, The other you av Crystal Pite, Bill av Sharon Eyal och Gai Behar
Ensemble: Kungliga Baletten
Plats: Operan, Stockholm
» http://www.operan.se

Som att titta in i ett musikinstrument: trådar som löper genom dansens historia, klubbor slår mot musikens väsen, dess puls och dess förändring. William Forsythe har sedan 1970-talet fört den klassiska balettens arv in i samtidsdansens era. Blanka tåspetsskor tickar över golvet, sträckta armar famnar gamla mästare och pekar vidare och framåt.
Kungliga Balettens dansare ser idag ut som ett danskompani i ett operahus i tiden. Balettchefen Johannes Öhman har uppdaterat tekniker, kapacitet och look för kraven på vår tids medskapande dansare.
William Forsythes verk sträcker sig genom seklerna och mäter upp kvadrater och diagonaler från då till nu, markerar kontrapunkter, handklappar synkoper. Dansarna bemästrar mjukt kraven på exakt samtidighet; nästan alltid. Artifact skapades för Frankfurtbaletten 1984, det är en kortare version från 2004, Artifact Suite, som nu ingår i Stockholmsoperans repertoar.
Till Bach (partita nr 2 för soloviolin) och nutida musik för piano av Eva Crossman-Hecht, dansar 36 dansare något mitt emellan en matematisk ekvation och en inventering av dansens möjligheter. Bauhaus-experiment med mekaniska baletter dyker upp i associationsbanorna, medan den enda avvikande ”rollen”, Mud Woman, som tycks dirigera, leda och kommentera hela verket, får mig att tänka på en ritual och en besvärjelse.
De andra två verken ser framåt-inåt. Crystal Pites The Other You är ett kort verk för två dansare, och Anthony Lomuljo och Anton Valdbauer öppnar här för teatral rörelsekonst, självspeglande, utmanande, gåtfull. Godot? Kain och Abel – alla dörrar slås upp för betraktaren till Beethovens stillsamt drömska Månskensonat.
Avslutande Bill av israeliska koreograferna Sharon Eyal och Gai Behar med Ori Lichtik som dj i logen mitt emot den kungliga tar klivet in i ravedansens rökdimma och klubbarnas anonymitet. Unga människor, androgyna, uniforma, några med ryggsäck på väg bort, bort; uppbrotten lika konstanta som förändringen. Musik och ljud bildar ett nuets sound och tänk; fint dansat av dansare som ser ut att känna igen sig själva fullt ut.

Recensionen är tidigare publicerad i Expressen 19 april.

Margareta Sörensson

Fler Recensioner

Annonser