Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Med Shakespeare i tiden

2014-04-21

Fakta:

Namn: En midsommarnattsdröm
Författare: W. Shakespeare
Regissör: Anna Bergman
Plats: Malmö stadsteater/Hipp
» www.malmostadsteater.se

Häxor, luftandar, älvor, vålnader bland många andra sällsamma övernaturliga väsen trängs alla i Shakespeares verk. Metamorfoserna avlöser varandra och talar om en värld hämtad från folktron där
avståndet mellan liv och död var smalt.
I Malmö Stadsteaters uppsättning av En midsommarnattsdröm har man inspirerats av en av vår egen tids mest populära monster, vampyren. En blodsugare som förgiftar och terroriserar. Här framställs han som en kärlekstörstande lurvig varelse som frossar i blod och kvinnor. Oberongestalten har blivit vampyrkung och driver en vampyrbar där Strindberg är bartendern. Puck är en docka som skiftar skepnad föreställningen igenom. Han fixar allt från att blanda kärleksdroger till att bryta förtrollningar som det vimlar av.
Ovidius Metamorfoser som lär ha varit Shakespeares nattläsning ligger till grunden för hela upplägget. Historien om Pyramus och Thisbe som för att kunna älska varandra först måste kommunicera genom
en vägg blir här till ett absurt möte genom ett hål i en gammal pappkartong. Pyramus och Thisbe-texten är botten konstaterar Strindberg. Här har den kokts ihop av en annan känd Shakespearefigur, Botten, som förvandlats till barens kock. ”Fuck Ibsen” kan vi skymta fram under Strindbergs nitbepansrade svarta läderjacka. En tuffing av sliskigaste slag. Ironi eftersom lika mycket Strindberg som Ibsen hämtat näring inte bara i Shakespeare utan också i Pyramuslegenden.
Intrigen utspelas i vår egen tid. Hermia, Lysander, Demetrius och Helena som här är en transvestit som stolt skuttar runt med sina silikonbröst och låter sig förföras på löpande band av de andra i gänget. Vampyrblodet blandar sig med vattenkaskader som fyller scenen där aktörerna formligen rullar sig. Äckelkänslan breder ut sig över alla och envar. Nattklubbsstämningen förhöjs när en lurvig vampyr dyker upp och förför Titania som sedan drömmer om hur ljuvligt det var att älska med en vampyr. Puck bryter förtrollningen och återförenas med Oberon.
Ungdomarna vaknar instängda i uppblåsta plastsäckar men befrias och älskar nu på riktigt med sina utvalda partner. Ett sexspel där alla byter partner som sedan fortgår tills hela scenen är en flytande sörja av vatten och blod där alla, liksom en samling barn på en strand verkar ha otroligt skoj med att kladda ned sig riktigt grundligt .
I bakgrunden kan vi på en videoskärm följa bilder av krigsscener från skyttegravar och tanks inblandade med bilder av divaliknande kvinnor som förför militärerna i barer. 30-talsstämning. Tänker på konstnären Georg Grosz expressiva teckningar inspirerade av den tidens krigsstämning. Som tagna på kornet.
Allt detta känns lika smart som vedervärdigt. Scenerierna förvandlade till metaforer för alla krig, människan som en grym varelse som bara frossar inte bara i sex utan i makt. Att släppa lös alla monstruösa drifter hör alla tider till. Lika mycket på Shakespeares tid som nu.
Visst kan vi hålla med Strindberg: ”Det är synd om människorna”.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser