Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Från alltings ursprung

2014-04-10

Fakta:

Namn: Between us/ Wake up
Koreografi: Fans Tschabalalala
Ensemble: Vuyani Dance Theatre
Plats: Afrikansk april på Dansens Hus 2 -24 april
» http://www.dansenshus.se

Vill man grubbla över vad globalisering och interkulturalism kan betyda är biljetter till Afrikansk april på Dansens Hus en finfin början. Frågan är långt ifrån enkel.
Dansen i Afrika utgör via slavhandeln och därmed den afroamerikanska kulturen basen för hela 1900-talets moderna dans. Dansen och musiken, ska sägas. Jazzmusiken bar så småningom över Atlanten, och även Stravinskij skrev en ragtime efter att ha hängt på haken i Paris där de jazzorkestrerna började gästspela. Därifrån till Katherine Dunham, Merce Cunningham…..när man diskuterade behovet av ett modernt danskompani i Sverige skrev Bengt Häger: Birgit Cullberg behöver ett kompani av amerikansk typ. Så skapades Cullbergbaletten.
Och så street-dansen på det! Under de tre sista decennierna på 1900-talet har den tillsammans med musiken än en gång rest jorden runt. Från Bronx och Harlem tillbaka till det moderna Afrika likaväl som på vingars flykt till Frankrike, Sverige eller Japan.
Att dansen utvecklas i Afrika – och inte bara är en depå för den traditionella dansen – är självklart, men hur långt är vi på andra kontinenter medvetna om det? Medalj till Dansens Hus och denna satsning på afrikansk samtidsdans, och dumstrut till mig själv som sitter och tycker att det är lite tråkigt, lite för mycket liknande det som görs på många ställen i Europa. Varför skulle det inte kunna vara det? Och vem liknar vem?
De två dansarna i Fans Tschabalalalas Between us är klädda som två tvillingpojkar i kaki, kläder som liknar skoluniformer. Båda bär glasögon och deras muskulösa kroppar ser ut att spränga både skjortor och kortbyxor. För den här typen av samtidsdans väntar jag mig tunna, eteriska dansarkroppar – men så ser inte en afrikansk dansare ut! Koreografin känns som europeisk mainstream, inte så rafflande, laddningen ligger helt kring dansandet och dansandets fysiska förutsättningar.
Ett mycket orättvist betraktelsesätt av mig. Och det eviga letandet efter ”det afrikanska” låser förstås in dansarna i representativitet. En dansare från Afrika ses gärna illustrera en afrikansk problematik och det vill vi i i-världen, gärna slå fast om och om igen – och det är problematiskt.
Verket Wake up är mer dynamiskt med sex dansare på scenen, alla mycket bra, och jag lägger band på mig själv att inte läsa in en berättelse om typiskt afrikanska konflikter, utan se dansen som dans – uttrycksfull men inte berättande i en episk mening.
Det är ett fint verk, rikt varierat med samplade stilar och med dansare som får gott om utrymme att uttrycka sig personligt. Härmed anträdes resan in i afrikansk samtida dans – bra, men inte alltid fantastisk. Precis som i gamla Europa.

Tidigare publicerat i Expressen Kulturen Scenbloggen 6 april.

Margareta Sörensson

Fler Recensioner

Annonser