Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

De små tingens poesi

2014-04-02

Fakta:

Namn: La Boheme
Regissör: Orpha Phelan
Musik: Giacomo Puccini
Plats: Malmöoperan
» http://www.malmoopera.se/

I operorna är det nästan alltid kvinnorna som sjunger sig till döds på scenen. Som en slags offer för ett mansdominerat samhälle. Bakom ligger det grekiska dramat som hela operagenren bygger vidare på. Men några av dem kämpar med näbbar och klor för att upprätta ordning, som Carmen och Salome och det finns faktiskt operor där kvinnorna inte offras men dessa spelas mycket sällan. Man kan bara undra varför.
Men i La Bohême som just nu visas på Malmöoperan dör Mimi av tuberkulos självfallet i famnen på sin älskade. Trots allt har stämningen i operan inte något tröstlöst sorgligt över sig för Puccini balanserar briljant mellan hopplöst elände och vardagliga små glädjeämnen. Rikedomen på känslorna svämmar över och det verkar nästan
som om det var just det Puccini ville visa, hur vanliga människor uthärdar vardagens alla bekymmer med muntra inslag och vardagligt leverne.
Den muntert sprakande kaminen, en solstråle som plötsligt lyser upp den döendes ansikte just när alla väntar på våren, eller leksakshandlaren som dyker upp i julhandelns tumult och ger barnen små presenter. Det mest fascinerande är att alla dessa små bihändelser gestaltas i partituret vilket gör hela operan att kännas lika levande som gripande.
I den här uppsättningen har bohemerna förflyttats fram till vår egen tid. Unga killar som lever på hoppet att bli kända som konstnärer medan tjejerna förblivit grisetter och sömmerskor som Mimi. Söta, frigjorda och koketta med slimmande plastfodral till kläder och försilvrade stålklackade skor som små sorgsna fjärilar fyllda av all sköns skämtsamma upptåg. Humoristiskt tecknade i alla sin ungdomliga upproriskhet på scenen, utstofferade i allsköns modetrendiga kläder
som slitna nedhasade jeans och nitade jackor. Färgstarkt liksom operans barnkör och med Frälsningsarmén orkester mitt på scenen.
Men hjältinnorna i Puccinis operor är som alltid små och svaga och går under i sitt eget armod eller som Manon som låter sig kastas runt tills hon uoundvikligen faller samman och dör. Alla kvinnor som befolkade Bohemernas Parisvärld var tack och lov inte grisseter. Tänk på George Sand, hon som fick byta sitt namn till ett manligt för att
få sina böcker tryckta. En högreståndskvinna som gjorde uppror och blev till en av feminismens förgrundsgestalter.
Var tid har förvisso sina bohemer – i dag kallas de säkert något helt annat – men de existerar. En attityd, en stil som alla idag kan spela med i med hjälp av bloggar, twitter, facebooks…
Att iscensätta sig själv och sin egen kropp har alltid gått som en trend. Tänk på alla som idag tatuerar hela kropparna fulla för att visa sin outsiderposition i ett alltmer likställt samhälle. Allt går som sagt igen.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser