Klangvärldar av sällsynt spännvidd

Tänk om världen organiserades av dans, hur skulle den te sig då? Med den nya danskvällen Spirit ger Göteborgsoperan en rad uppslagsändar och inspiration för vidare funderingar om livet. Spirit är något så underbart som en hel föreställning full av konstnärligt allvar och dans, musik och sång på högklassig nivå. Kropp och tanke i utmanande och skön förening.
Som konstnärlig ledare för Göteborgsoperans danskompani driver Adolphe Binder en programläggning som syftar till att ge danskonsten vida, existentiella sammanhang. Hon låter filosofiska tankar om människan i tid och rum prägla urvalet och lyckas locka koreografer ur världseliten till projekten.
Till Spirit bidrar Sidi Larbi Cherkaoui och Saboru Teshigawara med varsitt nytt verk, skapat direkt för göteborgsdansarna. Gemensamt för koreograferna är en stark känsla för olika rörelsekvaliteter och hur de formar, formas av och påverkar rum. Med sina olika uttryck skapar de nya verken en imponerande helhet på operascenen.
Larbi Cherkaouis Noetic inleder. Koreografen har belgiskt-marockanskt ursprung, en dubbelhet som präglar hans konstnärliga arbete, där öppenheten för olika influenser och kulturella korsbefruktningar är genomgående. Som dansare började han i hiphopen, men fångade snart upp många andra stilar. Hans koreografier har stor frihet, en rörlighet i både stil och flöde, vilket ger Göteborgsoperans danskompani en perfekt utmaning. Noetic arbetar med samband och kontraster, konkreta uttryck för hur människor och omgivning sammanlänkas och skiljs åt.
Scenografen Antony Gormley, skulptör och också ett världsnamn, omsluter dansen med ett stramt gråvitt rum och ger dansarna material att förändra det med. Slagverkaren Shogo Yoshiis manar fram dem ur hörnen. Szymon Brzòskas musik är en fantastisk och dynamisk mix av orkester, solon för slagverk, japansk violin och flöjt (alla framförda av Yoshii) och sångsolon där Miriam Andersén tar självklar plats på scen. En klangvärld lika omväxlande som konsekvent i sin korrespondens med koreografin.
De 19 dansarna är rörliga konstellationer, som ständigt sammanfogas eller löses upp. Skiftningarna går snabbt, det som nyss var ett solo växer på ögonblicket till full ensemble över scen. Eller tvärtom.
Kostymerna av designduon Les Hommes är, för herrarna, just kostymer. För kvinnorna strama, svarta klänningar med vidd i kjolen. Det korrekta kontrasterar mot de stort roterande rörelserna i inledningen. Cherkaoui liksom lösgör armar och ben från bålen, utnyttjar dansarnas enorma elasticitet.
Med hjälp av Gormleys långa, formbara slanor, bygger de olika rum. Först som en strikt översiktsplan. Genast påverkas rörelserna. Dansarna mäter ut raka linjer och räta vinklar. Höga klackar skärper snitten.
När slanorna formas till cirklar i olika formationer blir det som att se världen dansas fram. Dansarna trär sig ur och i cirklarna och de egna grupperingarna. Ett precisionsarbete, men av en helt annan art än det vi såg nyss. De visuella effekterna är hisnande och djupt berörande. Varandets villkor konkretiseras som rörelse i konsten. Andlösa ser vi ensemblen bygga en värld och skriva in människan i den.
I japanen Saburo Teshigawaras Metamophosis stiger rörelsen ur golvet. Som en genetisk massa vilar några kroppar i dunklet. En utkristalliseras skarpt, men snart tar den samlade mängden över igen. Det är långsamma förlopp. Som på en given signal lyfter kropparna en bit från golvet, bara för att sjunka ner igen.
Allkonstnären Teshigawara omfattar scenografin, kostymer och ljusdesign. Även här finns rörliga scenografielement, en spiral skapar spänning mot de levande kropparna och fallande raka stänger kräver osviklig precision.
Bilden av hur dansarna med nacken mot golvet växer uppåt är sensationell och stark. Liksom den svartklädda körens massiva rörelse framåt. Musiken är en blandning, men det vilar något statiskt över Metamophosis som inte uppvägs av frenetiskt tempo i den senare delen. Det bestående intrycket är att Teshigawara låter rörelsen bemäktiga kroppen, det mänskliga uppgå i oanade dimensioner.
Spirit är en storslagen satsning, för att koreograferna skapar originalverk, men också för att de första gången sammanförs i en kväll. Att Göteborgsoperan har ett fenomenalt danskompani av världsklass och förmår motsvara förväntningarna tål att upprepas. Lägg därtill att institutionens breda kapacitet tas i anspråk, såväl orkestern som operans kör är levande delar i helheten med dirigenten Henrik Schaefer som lyhörd lots.
Alla kommande spelningar av Spirit förtjänar att bli lika fullsatta som premiären. Hallå publiken, gå och upplev vad som kan hända om livet initieras av dans!

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 10 mars 2014

Lis Hellström Sveningson