Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Globalt och böjligt

2014-03-07

Fakta:

Namn: 4 D
Koreografi: Sidi Larbi Cherkaoui
Ensemble: Eastman
Plats: Dansens hus, Stockholm
» http://www.east-man.be/

Ibland påpekas det att Sidi Larbi Cherkaoui närmade sig att vara ”cortortionist”, ormmänniska, som extremt böjliga artister kallades inom varietévärlden. Som dansare blev han känd för sin fantastiska elasticitet och det syns också idag på de koreografier han gör för andra dansare. Numera har han ett eget kompani, Eastman, som just gästat Dansens Hus i Stockholm med 4 D – fyra ganska korta verk, alla duetter och alla med makalöst skickliga och resårbenägna dansare. Men tekniken är inget självändamål; i Sidi Larbi Cherkaouis verk finns alltid många tolkningstrådar att dra i. Och oftast går de i alla väderstreckens väg och knyter samman österländska traditioner, stilar och övertygelser med europeiska.
Som barn gick han i koranskola i Antwerpen, eftersom han har en marockansk pappa. Men mamma är belgisk och i tonåren började han dansa. Lite allt möjligt: hiphop och jazz. 19 år gammal vann han en danstävling i Gent, och upptäcktes av Alain Platel, C de la B:s konstnärligt pragmatiska ledare ledare. Först därefter gick han Belgiens berömda skola för samtidsdans P.A.R.T.S i Bryssel, startad 1995 av Anne Teresa de Keersmaker, en av det ”belgiska dansundrets” stora namn. Om undervisning har hon sagt: Jag kan inte lära någon att dansa. Man lär sig att dansa själv. Men kanske jag kan ge dem lust, en erfarenhet och skapa en plats för utmaningar.
Så blev det. Sidi Larbi Cherkaoui tycks själv blivit en plats för utmaningar. I sitt första egna koreografiska verk mötte han en stor publik när han dansade till Jacques Brels sånger, och strax gjorde han flera verk för C de la B. Med vännen Akram Khan, engelsk dansare med föräldrar från Bangladesh, gjorde han zero degree, en vacker, hisnande dansig och mycket politisk duett som inleds med en rap-liknande text om pass, ty här är två män som får visa pass när de åker hem till Europa.
Det stora gapet mellan den vita världen och den postkoloniala är ofta ett subtilt hanterat tema för Sidi Larbi Cherkaoui. De fyra duetter som utgör 4D ställer kulturer mot varandra, men också natur mot kultivering. Klichéer om öst och väst visas, plockas isär och fogas samman, som i Matter där en blond, gracil kvinna använder en man från Asien som klackar under fötterna, som cigarett, som material och råvara. Avsnittet kommer ur en större koreografi, Origine, sista delen i en svit av tre som heter Tro, Myt och Ursprung.
Religion och människans tro är teman som återkommer. 2007 reste Sidi Larbi Cherkaoui till ett shaolin-kloster i Kina och arbetade tillsammans med munkarna fram Sutra. Där används den särskilda kampsport som munkarna övar i samklang med ett slags bygge av träkistor på scenen, en märklig nära-döden reflektion. Men populärkulturen tar han på lika stort allvar, filmen Valtari, (finns på nätet) till isländska ”postrockbandet” Sigur Rós musik, är ett vackert exempel på koreografens duetteknik för två ”ormmänniskor” som slingar sig ur och i varandra i en lyrisk kärleksdans.
Lika skönt organiskt lindar sig två skogsvarelser kring varandra i Faun, Cherkaouis hyllning till Sergej Djagilev, Ryska balettens grundare som lade murstenar till dansmodernismen på 1910-talet. Och lika dramatiskt kämpar ett annat par med och mot varandra i Sin, på liv och död, av lust och av nöd.
Att Göteborgsoperan lyckats få Sidi Larbi Cherkaoui att skapa ett nytt verk för sina dansare är storståtligt. Förra året gjorde han nya verk för både Parisoperan och Sadler’s Wells i London, så Göteborg är i fint sällskap. Det nya verket heter Noetic efter en österländskt inspirerad filosofi om det mänskliga medvetandets möjlighet att utsträckas.
Vilket väl är vad denna koreograf gjort hela tiden och omsatt i dans, lika global som böjlig.

Tidigare publicerat i GT 6 mars.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser