Stilla samtal i en dödssvart soffa

Luddigt, mjukt svart ljus och två män i en svart soffa. Kenneth Kvarnström, koreograf, är konstnärlig ledare för den nya dansverksamheten i Kulturhuset, och denna vår betyder det framför allt Kenneth Kvarnström själv.
Jalusierna mot det nattglittrande Stockholm utanför fönstren mot Hamngatan sänks. Milt och lågmält resonerar Kvarnström och Nordberg om döden och om hur man tänkt sig den. Just som pratet i soffan blir i lättaste laget balanserar man välkomponerat med utfärder till dödens rike och den dryga timmen blir väl värd att uppleva.
Jonas Nordberg spelar tombeaux från 1600-talet, korta musikstycken vid någons bortgång. Luta och teorb – ytterligare en kropp på scenen och förbluffande musik osökt presenterad av Nordberg som spelar den skärpt, lyssnande, starkt. Den skarvas med samtida klanger och där dansar Kenneth Kvarnström, fint, finstilt; den blanka huvudskålen kröns av en sagohatt, ansiktet dolt av sorgflor.
Vardagsnära lågmält, samtidigt en stor gest och en rörande litenhet. Döden, tänkte jag mig den så? Kanske.