Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Maskspel och bildmagi

2014-01-29

Fakta:

Namn: Peer Gynt
Regissör: Rolf Heim
Plats: Republique, Köpenhamn
» http://www.republique.dk

Bordet dignar av överflöd. Mat i berg där den helstekta grisen tronar i mitten. Som symbol för överflödet. Ständigt leende som för att gäcka Peer, familjens förlorade, upproriske son som bestämde sig för att vända det hela ryggen och upptäcka världen. Hans dröm, säger han, var att bli kejsare. Fattig, depraverad men rik på oförglömliga minnesbilder återkommer han på gamla dagar för att tas emot av sin barndoms älskade som fortfarande väntar på honom. Solveig, som hon heter, sitter vid ena bordsänden där matberget och grisen finns kvar som om tiden stått still. En närmast helgonlik renhjärtad kvinna med båda fötterna kvar i Dovregubbens land och i 1800-talets moraliserande Ibsenvärld.
I den stora mängd scenbilder som ständigt skiftar finns det gott om bildliga allegorier, som en vägg av murgröna- symbol för den rotfasta människan som stannar kvar där hon en gång fattat fäste. Peer Gynt gör tappra försök att ta sig igenom den. Kvinnan som jordemodern som alltid finns där för att stötta det hela. Oförmögen att göra sig fri. I slutändan var det kanske hon som gav sin älskade livslust trots den känsla av ödslighet, tristess och viljeförlamning som sätter sin prägel på hela historien.
Båda karaktärerna känns abstrakta. Nästan absurda som symboler för mänskliga illusioner. En livets teater som aldrig verkar ta slut och där känslan av hjälplöshet består. Ett slags sinnligt maskeradspel där illusionen tagit befälet.
Att man använder marionettsymboliken för att skapa en suggestiv bild av detta sagoliknande drama hör till uppsättningens absoluta hit.
För att avlägsna sig från den realistiskt återgivna verkligheten har regissören Rolf Heim i samarbete med det amerikanska dockteaterkompaniet Phantom Limb Company infört en rad illusionsbrytande groteskerier – som svarta andeväsen, andra med masker (ibland nästan i överflöd), dockteaterspel från en tittutscen där vi kan följa Peers resa med hjälp av tråddockor med dråpliga ansikten i form av djur, lika lustiga som absurda. Livlösa hänger de där tillsammans med en docka i Peer Gynt-skepnad. Gammal, eftertänksam som en tragisk figur som de andra verkar driva gäck med. Där finns handdockor som dyker upp som små oväntade fantomliknande väsen. Några hoppar ut från en gammal tavla medan några dockspelare i svart klädnad och med vita masker släpar upp Peer Gyntdockan på bordet där den evigt leende grisen plötsligt börjar tala och lockar Peer att fylla hans mun med röda äpplen. Dumheter och grymheter fixeras här i korta uttrycksfulla bildkaskader som rör sig lika snabbt som de olika tablåerna som roterar runt i allt snabbare takt med hjälp av en dockspelare. Som om komedin saknar slut.
Kasten mellan sken och verklighet känns som om skeendet blir alltmer otydligt ju längre från det man kommer. Lite som tillvaron förvandlats till ett rollspel, som omständigheterna bestämmer. Ett surrealistiskt, grymt maskeradspel som öppnar för många spännande reflexioner. Som hur den starkt bildmässiga betoningen av scenen där skådespelare, dockspelare och marionetter verkar ingå förening och skapa en ny form av scenkonst där också de synliga dockspelarna blir en del av helheten.

se www.republique.dk

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser