Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

It`s all about love.

2014-01-29

Fakta:

Namn: Sonetter - fritt efter Shakespeares kärleksdikter
Koreografi: Singe Fabricius
Regissör: Elisa Kragerup
Plats: Skuespilhuset, Köpenhamn
» http://www.skuespilhuset.dk

Allt går på högspänn när begäret och fantasin ges fritt spelrum i den här uppsättningen av Shakespeares Sonetter. Innehållsmässigt bygger den på ett urval – 17 stycken – av hans 154 kärlekssonetter, samtliga skrivna på ett versmått typiskt för den tidens anglosaxiska poesi. Men som först gavs ut när författaren var död. Alltför ”sugared” menade man.
Här framförs de i ny dansk översättning av Nils Brunes. För att få fram den så karaktäristiska rytmen som man nästan kan stampa takten till använder man här nutida rock och sånginslag live som hör till några av denna helt igenom fascinerande uppsättnings höjdpunkter. Mycket kan lätt kännas som en parodi eftersom de hetero- och homosexuella anspelningarna blandas så att man till slut har svårt att hänga med.
I centrum står den unge mannen som söker bryta med traditionella familjemönster, den vuxne mannen som försöker få den unge mannen att ändra sig samtidigt som han själv ständigt är på jakt efter nya kvinnor. Kvinnor lika mycket som män tappar all kontroll och jagar sex överallt medan svartsjukan håller greppet intill vansinnets gräns. Kort sagt en komedi i bästa Shakespeareranda.
Sceniskt tar den formen av en performance med aktörerna klädda i svarta kläder med sado-masochistiska undertoner. ”Hver dag er nat, intill jeg öjner dig / og nattens dagslysdröm gir dig til mig” (Var dag är natt till jag får se dig och nattens dagdröm ger dig till mig) skriver Shakespeare i sonett nr. 43. The dark lady har ämnet för författarens erotiska dröm kommit att kallas. Fantasi eller upplevelser fångade ur författarens eget liv? Härom fortsätter man tvista. Allt vad ni vill men en skakande psykologisk studie kring kärlekens väsen är den.
Världen som en living teater skriven för mer än 400 år sedan under en tid då majoriteten var analfabeter och de homosexuella bestraffades med döden. Publiken skrattar lite generat, igenkännande. Allt går som sagt igen.
Allt utspelas längst främst på scenen. För att publiken skall känna direktkontakt. Resten av scenen är dold bakom ett svart filmliknande förhänge som är delat i små öppningar där aktörerna cirkulerar in och ut ifrån. Lite som i en cirkusföreställning. Genom denna form av frontal scenframställning hamnar kroppen i fokus och koreografin ges en självständig roll i samverkan med ljusdesignen där de röda och svarta nyanserna sveper in scenrummet i ett drömlikt töcken.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser