Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 25 september 2020

generöst och energiskt sceniskt möte mellan många konstformer

2014-01-29

Fakta:

Namn: Macbeth
Koreografi: Fredrik Rydman
Författare: William Shakespeare
Plats: Stockholms Stadsteater
» http://kulturhusetstadsteatern.se

Dans och koreografi har varit Fredrik Benke Rydmans domän. Men nu är det nog dags att tänka ”regi” och scenkonst i en vidare mening. Med iscensättningen av Macbeth tar Rydman ett kliv framåt; allt landar inte perfekt men här vankas ett generöst och energiskt sceniskt möte mellan många konstformer, som vilar fint i Shakespeares famn.
Dramatisk teater, dans, musik och musikal möter filmens form, som så ofta hos både salig Bounce och senare Rydman på egen hand. Filmens estetik och inte minst rytmiska andning ser ut att vara ett Bounce-arv som Rydman utvecklat vidare också i sitt senaste verk Svansjön i ett samtida drogdis. Anslaget är grandiost och operamässigt i Macbeth och scenografin i stora facetter används som projektionsytor för förtexter, för textslingor, för bilder och för att skapa små scenrum när så behövs.
Shakespeare är dramatisk text med en dramaturgi lika skarp som dolkarna i Macbeths drömmar. Här är den kraftigt nedklippt, men den finns kvar och sticker om och om igen fram sin klipska trut så som syner och häxor dyker upp i Macbeths plågade samvete. Replikerna lyfter och glimmar till och ger scenerna tyngd. De balanserar det som vi lite slarvigt kallar dans, men som är ett helt spektrum av rörelsestrukturer, dans inspirerad av street, beakdance, ”vanlig” samtida dans, mim och martial arts, stridskonst. Berättelsen är flyttad till en nutida härskarmiljö som kan vara maffia eller statsskick och allt däremellan. Det sniffas generöst med vitt pulver mellan skottsalvorna och festerna vid hovet besöks av folk i brackigt glitter och galna färger.
Uppsättningen går ut i högt tempo med mycket dans och rörelsekonst. Men i takt med att maktpolitikens skoningslösa mördande skördar sina offer får pulsen ett annat beat. Elva skådespelare och fyra dansare korsar sina färdigheter och låter Shakespeares hårda dom över makthunger och despoti få nya färger. Ensemblens mångsidighet imponerar, men priset tar Sofia Ledarp som Lady Macbeth. Hon dansar uttrycksfullt och precist samtidigt som hon tecknar en kvinna mellan hat och passion som mammigt bossar över en feg och korttänkt Macbeth.
Män och kvinnor är kuggar i samma galna maskineri; båda använder sig av könens klichéer för att nå sina mål. Alla går över lik på vägen mot toppen.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser