Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Fokins sinnlighet och eteriska drömmar

2014-01-29

Fakta:

Namn: Chopiniana, Eldfågeln och Schéhérazade
Koreografi: Michail Fokin
Ensemble: Mariinskij Balletten
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle Scene
» http://www.kglteater.dk

Sylfider med runda armar, böljande armar, svajande armar och förtrollande armar som leder in publiken i en skön drömvärld. En sådan värld som vi känner till från prerafaelitiskt måleri med svärmiska älvflickor i ett idylliskt och fredligt landskap. När Mariinskij Balletten dansar Michail Fokins härliga balett Chopiniana (Les Sylphides), som skapades i början av 1900-talet, öppnar sig ett meditativt universum, där publikens stressade själar kan finna ro och vederkvickelse.. Chopiniana är en romantisk dröm med en Byronsk yngling omgiven av en flock vackra sylfider i vaggande dans. Här är det ingen handling, inga bravurnummer inga sensationella piruetter eller spektakulära lyft, bara lätta, mjuka och fina rörelser av överjordisk skönhet. Mariinskij Balettens Chopiniana är en sann katarsis för ögat och själen.
Mer handling och action är det i Michail Fokins balett Eldfågeln. En rysk folksaga med förhäxade prinsessor, en ond skurk, vilda monster, en modig hjälte och inte minst en magisk fågel som slutligen återupptar harmonin. Eldfågelnn dansas av Julia Stepanova, som på säker tåspids kan övervinna alle de äckliga monster som vältrar fram. Balettens kostymer och scenografi är en rekonstruktion av verkets ursprungliga, som skapades Fokin själv tillsammans med Alexander Golovin och Léon Bakst. Även om designen är mer än 100 år gammal verkar det nutida i all sin färgprakt och närapå hippieaktiga snitt. Det måtte ha varit en ganska revolutionerande upplevelse att se en vacker tåspetsdansande fågel omgiven av trampande gröna splatter-figurer i fransiga och trasiga kostymer den gång verket hade premiär med Les Ballets Russes de Djagilev på Parisoperaen sommeren 1910. Likaledes måtte det ha väckt uppståndelse att se all den sinnlighet, som baletten Schéhérazade innehåller som är från samma år och som Mariinskij Ballettens även dansar i Fokin-programmet. I seraljen hänger sig haremskvinnorna åt sina muskulösa slavar, medan husets herre Sultan Shariar, är ute och jagar. När orgierna pågår som bäst, kommer sultanen hem och i raseri över att kvinnorna är otrogna dräper han alla i haremmet. Sultan Shariars favorit bland älskarinnorna, Zobeide, dansas sensuellt af Jekaterina Kondaurova, som vrider sin kropp i sensuella poser. Vid premiären 1919 var baletten kanske exotisk och spännade, men i dag är det en något ovidkommande historia, som verkar vara extra extra anakronistisk i denna uppsättning. Det beror nog på att scenen konstant badar i ett underligt gyllene ljuss. Kanske ska den gyllene ljussättningen illustrera intimitet i en kärleksnäste, men det får nästan en sjuklig och sjukhusartad inverkan, som ligger långt från det erotiska och sexiga. Nej, hellere uppleva Chopinianas eteriska drömmar i disigt månsken. Det är meningsskapande verklighetsflykt.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser