Kul jul med Betty

När kulturministern invigde ett nytt museum nyligen var hon klädd i läder, nitar och strypkoppel. Därmed fick, äntligen, kulturpolitiken sin självklara tolkning, noterar Betty: den är tuff, kall, samtida och har sm-inslag som i klubblivet. (Som ju är föredömligt kommersiellt och drivet i käck entrepenörsanda.)
Det gjorde att Betty inte blev det minsta förvånad när hon blev uppringd av Stockholmsoperan: kunde hon hoppa in i Nötknäpparen, julens glada kassako? Rollen som Tant Grön gapade tom, och därmed fanns även inhopps-möjlighet, under study, i en av rollerna som dansande Pepparkaka. Se där. Betty, som gått arbetslös länge är med på vilka noter som helst. Men gick det inte lite väl långt när man uppdaterat Nötknäpparen och dess svenska, beskedliga Elsa Beskow-tappning? Nu skulle här tänkas nytt. Det är för lite spektakulära uppsättningar på Operan på danssidan. Mera ös, sensation och press. (Med idel Wagner har operasjungandet hamnat mitt i debatten om nazimusik och publiken strömmar till.)
Alltså: Nötknäpparen stuvas nu om till Norén-jul med Petter och Lotta. Farbror Blå spöar barnen med sin käpp och förgriper sig på ungarna under julgranen, medan Husan filmar och lägger ut på nätet. Tant Brun bakar inte bara pepparkakor utan även konjakskransar, och buteljen med konjak blir allt tommare. Hennes dans på fyllan blir verkligen något extra: ångestdriven, självutplånande, en sann bild av julen i många familjer.
Vad Tant Gredelin gör med lilla Pricken vill helst inte Betty tala om, men ni fattar, va? Och Tant Grön? Ja, att hon är elakast av tanterna har Betty alltid anat med sitt paranoida päronträds-vaktande, men att det var så illa? Knogjärn i de gröna förklädesfickorna.
Pepparkakekostymen som Betty provat är ny; Makonde Linde har sytt den så att den kan skäras upp på scenen (med hjälp av blixtlås), och särskilt detta kan vara till belåtenhet för kulturministern. Himla lyckat förra gången när hon skar upp en tårta i form av en afrikansk kvinna. Mycket skriverier.
Vad Julbocken sen har i sin säck får publiken att blekna. Han smugglar droger och skattefri tobak till julkalasen, som blir osedvanligt osande och upprymda. Alla är påtända och Blommornas vals blir en fantastisk dröm när blommor och istappar går in i dimman. Tennsoldater och råttor ryker ihop som förortsgängen i Göteborg. Smart uppdaterat.
Nu undrar Betty: måste vi? vem drar egentligen i strypkopplet för kulturen? Konstnärerna flämtar och går under, men kulturministern är nöjd och glad. Finansministern har klippt av sig svansen (till skillnad från lilla Pricken) och drar i kopplet: Lena, kom igen, bättre kan du!
Men jag kan allra bäst, skrattar Husan som dansar in i svart. Va? Det är ju Madeleine Sjöstedt, Stockholms hårdföra kulturborgarråd, flämtar Betty. Har hon också fått hoppa in i en roll? Jajamänsan, gnolar Madeleine Mälardrottningen. För jag kan allra bäst, lyssnar inte på nån och är alltid värst. Av alla. God Norén-Jul på er alltihop!

Betty Bitch

Fler Betty Bitch