När allt går fel

I den slaviska folktraditionen är Rusalka en vattennymf som klättrar upp ur sjön på utkik efter människor. På ryska lär ordet betyda förtrollande kvinnligt väsen som i den här uppsättningen faktiskt passar bättre. H C Andersens saga Den Lille havefrue har också varit en av librettistens inspirationskällor.
Äventyrsoperan Rusalka handlar om hur ett naturväsen försöker ändra sin kropp och identitet för att bli människa liksom sin älskade men misslyckas så totalt att hon förlorar inte bara sin egen identitet utan dras in i en irrande hemlös värld från vilken ingen återvändo verkar finnas. Vid nypremiären i Köpenhamn dirigeras den av den tjeckiske dirigenten Tomàs Hanus som på ett suveränt sätt lyckas koppla samman det dramaturgiska sammanhanget mellan text och musik. En av aftonens verkliga hit.
Regissören Richard Jones underfundiga scenkoncept lockar oss in i moderna tankebanor inte minst tack vare den lyriskt hypnotiserande musiken som känns riktigt modern genom det häftiga tempot som påminner om böhmisk (tjeckisk) folkmusik. I andra akten visas en slags gammal folkdans med korta steg och hopp som man hade önskat skulle pågått lite längre. Dansen inte minst polkan har alltid haft stor betydelse både i böhmiskt folkliv och i opera.
Men regissören har i stället för att fokusera på magiska naturväsen valt att se hela historien som en berättelse om hur unga tjejer på alla upptänkliga sätt försöker förändra sina kroppar men tappar bort sig själva och förlorar sig in i en falsk verklighet. Rusalka och hennes havsvänninor är tatuerade över hela kroppen och den berömda häxan – hon skall trolla så att Rusalkas röst försvinner – tar mera formen av en förargad mamma som skäller ut sin tonåriga dotter för alla idiotiska infall. I slutändan förvandlas alla hennes väninnor till svartklädda modetrendiga tjejer översollade av tatueringar. Dagarna verkar de tillbringa i en slags bordell där häxan förvandlats till bordellmamman och där flickornas roll består i att förföra killarna som de sedan föser ned i havet.
Trots att det är tjejen som är den viljestarkaste så blir hon den som blir mest lidande medan killarna framställs som svaga, otrogna och obeslutsamma. Och trots att mötet blir alltmer invecklat så framstår tjejerna som de som förlorat det mesta, inte bara sina naturliga kroppar utan även sina egna personligheter genom att de tror sig kunna slippa undan konsekvenserna av allt sitt utelämnande. En tankeväckande opera i tiden kort sagt som med sin underbara musik dessutom kan förföra vem som helst.
Scenografien är klurigt uttänkt. I första akten får vi följa livet under havet med alla havsväsen medan andra akten förflyttar oss direkt in i en jaktstuga där prinsen tar emot sina undersåtar och där Rusalka gör sin lite tafatta entre, utan att kunna besvara några frågor. I slutscenen befinner vi oss i ett bordellkafé där en serie uttråkade tjejer med tjurig uppsyn i lätta kläder sitter och stirrar ihålligt ut mot publiken. Lite som en samling panelhöns där Rusalka svävar som ett irrljus över havet innan hon skänker prinsen den dödliga kyssen som ingen längre verkar sakna.

Rusalka visas på Operan på Holmen fram t.o.m den 29 januari 2014

Ann Jonsson