Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Från amöba till gazell

2013-11-28

Fakta:

Namn: Faunan och jag, från sju år, 40 min
Koreografi: Minna Krook:
Plats: Zebra dans,, Stockholm
» http://ny.zebradans.com

Ovanligt uppfriskande att någon vågar vända på en av barnkulturens ointagliga förskansningar: djuren. Rara nallar, trivsamma nassar och råttor som lever mysigt familjeliv – raden av djur som är huvudpersoner i fabler, sagor och bilder är utan slut. Fast rovdjuren blir veganer, som i Hackebackeskogen, i barnboksnaturen för husfridens skull.
Men här står alltså en koreograf i fleecejacka med vargtryck på och säger: jag är rädd för djur. Och allergisk. Och vegan. Faunan och jag, nä tack. Djuren luktar illa, äter upp varandra och är slemmiga och bajsar lite varsom helst. Jisch. Minna Krook och två meddansare bjuder in till andra och komplicerad perspektiv och hon gör det med humor. Om inte annat är den kritiska hållningen en övning i alternativt tänkande.
Efter att ha gjort föreställningar för de allra minsta som Ah hello bebis vänder sig nu Minna Krook med ett dansverk, med mim och lite tal, till barn från sju år och uppåt. (Den bör kunna vara njutbar för femåringarna också, enstaka ord som amöba kan få tassa förbi som en första bekantskap.)
Den skeptiska hållningen till det eviga lovprisandet och sentimentaliserandet av djuren är grundtanken i verket och det fungerar förbluffande bra. Utan att bli elakt mot själva djuren, bara med den aningslösa och klämkäcka entusisamen. De tre dansarna glider i och ur olika djurs rörelser, men inte så illustrerande som att nu ”är” jag en gazell. Utan mer att apgång övergår utan skarv i skritt på savannen eller vingslag. Eller sälar-på-land som flappar trevligt med fenorna.
En mer dansant nivå blandas in i föreställningen som är strimmig som en zebra av olika betraktelsesätt-sekvenser. Både en katt och en krokodil steppar snyggt, och då är vi inne i en mer revyaktig del där dansarna bär djurmasker. Anders Bennyson och Tomas Hirdmans musik sekunderar fint, med en liten konsert av dansarna i föreställningens mitt.
Till slut får alla i publiken bli silade genom barderna på en stor val. Hu, och kanske inte så kul för räkorna som går samma öde till mötes. Intressant att våga ruska om i en tankemässig kanon, schysst med ett tröstens ord till allergikerna. Roligt att få något att tänka på medan ett lejon grubblar över sin egen farlighet.

Publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 23 november.

Fler Recensioner

Annonser