Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

En mörk musikalisk installation

2013-10-24

Fakta:

Namn: Arrival Cities
Författare: Jörgen Dahlqvist
Regissör: Jörgen Dahlqvist
Musik: Kent Olofsson
Ensemble: Teatr Weimar, Musica Vitae och Vokalharmonin
Plats: Inkonst, Malmö
» http://www.teatrweimar.se/

Allt är svart som mitt i natten. Scenen där ett trettiotal stråkmusiker och sångare samsas om utrymmet med tre skådespelare. Det känns trångt redan från första stund. Till och med orden har reducerats till minsta beståndsdel för att bli ett med musiken som med sin förlamande intensitet sveper in hela rummet. Allt handlar om de som är på flykt från en värld, undan sig själva och sin egen identitet. Med döden i hälarna. Som offer för vår tid. Lite så är kontentan av denna uppsättning som närmast tar formen av en musikalisk installation.
Titeln Arrival cities alluderar på städer som fungerar som ankomsthallar för immigranter. Platser som alltid funnits och som hela tiden resulterat i sociala förändringar. Som på den tiden då människorna flyttade från landsbygden in till städerna. Också då hamnade många utanför. Förvandlades till främlingar i sin egen värld.
Hon som offras här är en ensam tjej som bestämmer sig för att fly bort i hopp om bättre levnadsförhållande. På videobilder i fonden kan vi följa hennes resa, sittande hopkrupen i bilar, stirrande hjälplöst omkring tills hon når målet någonstans långtborta där skogarna står i
skir grönska, termosen och pappersmuggarna och fikabrödet står uppställda som marmorstoder och den svenska flaggan viftar. Men allt känns kallt och ogästvänligt.
Men alla dessa bilder som roterar fram på filmduken har svårt att riktigt gripa tag i oss. Ännu mindre skådespelarnas agerande i fonden där de med jämna mellanrum skiftar kläder från det gängse svarta till olikfärgade sportkläder. Vi ser hur pappren bränns upp. De papperslösas tillvaro. Lösryckta välkända bilder som vi bombarderats med via massmedia men vad därutöver.
Musiken är fylld av orkestral energi och de skickliga musikerna är föreställningens absoluta hit.
Kent Olofssons partitur är lika klangligt raffinerat som plastiskt uttrycksfullt. Polytonala effekter som tangerar tonalitetens yttersta gränser. Man sitter som fastnaglad och följer hur de olika musikerna
ständigt byter platser, liksom skådespelarna som blandar sig med musikerna. Knäppande från de olika stråkarna blandas med sångarnas röster medan skådespelarna fyller på med orden som mest är atonala
upprepningar som blir en del av musiken. Men de känns olyckligtvis onödiga eftersom de inte tillför verket något väsentligt. Annat än ett bidrag till ett fascinerande klanguniversum.
Ett slags modernt våroffer som får mig att tänka på Stravinskijs epokgörande verk. Mot slutet bjuds en fascinerande dialog i ett stråkcressendo med Stravinskijs Våroffer som åtminstone fick mig att dra mig till minnes en annan tid. Stravinskij skapade Våroffer för 100 år sedan just när Första Världskriget höll på att bryta ut och miljontals människor dödades eller drevs på flykt.
Tänker vi på detta idag eller lever vi bara vidare i vår förljugna, kontaktlösa kommersiella värld där vi tror att en pappersmugg med kaffe kan få oss att verka mera gästvänliga.

Ytterligare en spelning ges av Arrival Citys ges 24 och 25/10, Studio 2. Radiohuset, Stockholm kl 19.00

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser