Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Pinocchio hos doktorn

2013-10-16

Fakta:

Namn: Min tur
Ensemble: Teater Spektaklet
Plats: För barn 2-4 år 
Spelas på Lundagatan 9-13 oktober (gästspel hos Dockteater Tittut)

Gästspel hösten 2013

Teater Spektaklet gästspelar på Dockteatern Tittut med föreställningen Min Tur för barn mellan två och fyra år. Föreställningens huvudperson är Pinocchio som ramlat ner ur ett träd och brutit näsan och han blir förstås tvungen att gå till doktorn. Hos doktorn är det kö och Pinocchio måste vänta på sin tur och får sätta sig sist i raden av leksaker som ska träffa doktorn.
Dörren till doktorns rum öppnas och en röst hörs -‘nästa tack’. En efter en får leksakerna gå in till doktorn och bli reparerade under ljudet av såg, borrmaskin och andra verktyg. Nallen är väldigt nervös och måste gå på toaletten vilket illustreras av ett spolljud. Barnen verkar till en början tycka att det är lite svårt att hänga med och föräldrarna hörs förklara alla de där sakerna som man inte ser utan bara hör. Men barnen är också med på noterna och när nallen börjar hicka av nervositet, hickar barnen med. När leksakerna kommer ut från doktorns mottagningsrum hurrar de och framför glada sångnummer om sina nya reparerade liv. Särskilt grodan är härlig med sitt plåster på rumpan och värk i själen där han framför sin ledsna sång om allt som är fel och när han sedan sen kommer ut med prinskrona och ska pussa alla flickor i hela världen.
Inte förrän det är Pinocchios tur att gå in till doktorn får publiken se doktorn. Persiennen dras upp till hans behandlingsrum och vi får se doktorns utrustning med extra ögon, händer, fötter och näsor som hänger på väggen. En lustig stund följer när doktorn rycker loss Pinocchios näsa och försöker övertala Pinocchio att välja en annan modell innan han trycker tillbaka en exakt likadan som den tidigare. Det här är en jättefin scen och det hade verkligen varit roligt att få se mer av just det här samspelet mellan doktorn och patienterna där han fungerar som en fin länk mellan publiken och det som händer på scenen.
Föreställningen inleds och avslutas med en videosekvens av Pinocchios väg från skogen till doktorns mottagning och sedan tillbaka. Det förvånar mig att ensemblen valt att använda videosekvenser, när teatern i sig erbjuder just den närvaro och möjlighet till samspel med publiken som video och film helt saknar. Den kontextualisering som videon ska ge uppfattar jag inte heller som någonting publiken har behov av utan det drama som utspelar sig på doktorns mottagning är en nog så fängslade berättelse. I den berättelsen önskar jag att vi hade fått se mer av doktorn då han var en spännande karaktär som hade kunnat göra det kittlande momenten i ett doktorsbesök till ännu större underhållning för ganska små barn och deras medföljande vuxna.

Malin Ståhl

Fler Recensioner

Annonser