Munter steglek och melankolisk tristess

Dansk Danseteaters nya dubbelprogram Rød bjuder på två fina verk av svenska Örjan Andersson till musik av Beethoven och Sjostakovitj.
Det bådade redan gott, när Dansk Danseteater i augusti till Copenhagen Summer Dance i Politigården visade ett brottstycke av svenska Örjan Anderssons koreografi Rød. Ett musikaliskt, kontrastfyllt och ytterst velstrukturerat verk, som Örjan Andersson skapade till Nederlands Dance Theather i 2001, och som Dansk Danseteater nu har med på sitt nya dubbelprogram, med den gemensamma titeln Rød.
Koreograferad till en version för kammarorkester av Sjostakovitjs 8. Stråkkvartett har Örjan Andersson i Rød lyssnat sig nära inpå musikens melankoliska, vemodiga och oroväckande toner, som återspeglas av dansarnas rörelser.
Iförda vinröda, lilla och höstbrungröna nyanser upplever vi de 12 skickliga dansarna som effektfullt skiftar mellan dynamiska utbrott, stillsamma gester och total stillhet, och de verkar stundtals lida av en beklämmande tristess när de sänker huvudena.
Som om fångad i en cell dansar Csongor Szabó med stor kraft ut ensamhetens desperation på en blodröd kvadrat, medan fem kvinnor som en hoppets glimt med längtansfyllda och innerliga rörelser söker sig in in var sitt upplyst rum, innan Szabó under ett kort ögonblick, som i en dröm förenas i fin duo med Emily Nicolaou. Men till slut står alla dansarna ensamma som en spegling av livets grundläggande villkor och stirrar vaksamt ut i mörkret.
Det är glädjande, att Dansk Danseteater har fått Rød på repertoaren, men förargligt att Sjostakovitjs gripande stråkmusik, som är en så viktig del av verket, nästan blev outhärdlig hög. Man skulle verkligen önska att Dansk Danseteater någon gång skulle kunna få möjlighet att dansa Rød till levande musik, så som Skånes Dansteater gjorde på Malmö Opera i 2002.
Levande musik är det i gengäld lyckligtvis till aftonens första och splitternya verk 32 Variations, som Örjan Andersson har skapat tillsammans med Dansk Danseteater. Här sitter den fina pianisten Tanja Zapolski vid flygeln längst bak på scenen och ger en utmärkt tolkning av Beethovens 32 Variationer i c-mol efterföljt av Rondo i G-dur.
I enlighet med musikens variationer leker koreografien uppfinningsrikt med variationer över ett tema, som bland annat tar sin utgångspunkt i en skulpturellt formad arm eller hand, som utvecklar sig på ett skojigt sätt till en mix av klassiska och moderna positioner och blir närapå till snabbt snurrande kvarnvingar. I tätt samspel med musikens gestik förekommer även humoristiska och effektfulla vridningar och ryckningar i höfterna och skuldrorna samt dynamiska benspark, och till rondo-musiken grupperar sig dansarna i skiftande trios.
Liksom i Rød har Örjan Andersson i 32 Variationer en otroligt fin känsla för att skapa synkrona rörelser. Kanske är det något han har fått med sig från sin tid hos Ohad Naharins israelska Batsheva Kompagni.
Två dansare var sskadade vid premiären, vilket dock inte påverkar intrycket av att Rød är ett fint, musikaliskt och varierat dobbelprogram, som kan bli ännu bättre om man justerar ljudet.

Spelas till och med 26 oktober.

Vibeke Wern