Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

På nattklubb med Sinatra

2013-10-04

Fakta:

Namn: Come Fly Away
Koreografi: Twyla Tharp
Musik: Frank SInatra
Ensemble: Den Kongelige Ballet samt Chris Minh Doky med band.
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene
» http://www.kglteater.dk

Det svänger härligt om musiken och Den Kongelige Ballet sprudlar av energi i Twyla Tharps Come Fly Away, som inte är något stort mästerværk
Det råder dynamisk energi och erotisk nattklubbsstämning i Twyla Tharps mycket amerikanska balett Come Fly Away, som hyllar Frank Sinatra och är koreograferad till en lång rad av till en lång rad av ”Old Blue Eyes” kända hits.
Uruppförd i Atlanta 2009 har den showaktiga baletten i olika versioner tagit turen via Broadway i New York 2010 vidare till Las Vegas 2011, innan den landade hos Den Kongelige Ballet på Kongens Nytorv i en ny variant med bland annat raffinerade nydesignade kostymer av modeskaparen Norma Kamali.
Typiskt för Twyla Tharp blandar koreografien stilarter som ballroom dance, balett, modern dans och jazz. Tåspets som man så ofta ser hos Tharp, saknas i Come Fly Away. I gengäld dansar kvinnorna i högklackade skor och tekniskt finns det mängder av utmaningar för såväl manliga som kvinnliga dansare.
Utan någon speciell handling följer vi livet på en nattklubb under en vanlig kväll, där kärlek, begär, sorg, glädje och svartsjuka utspelar sig mellan de totalt 15 dansarna med fyra par som huvudpersoner. Längst bak på scenen spelar det mycket skickliga storbandet med basisten Chris Minh Doky i spetsen lämplig musik både till dansen och till Frank Sinatras bandade sångröst med sublima melodiska fraseringar.
I premiärlaget är det en ren glädje att se Charles Andersen och Benita Bünger som det unga, oskyldiga paret i vitt som lite klumpigt rör sig till Let’s fall in love och fullkomligt sprudlar av energi i You make me feel so young. Andersen är helt enkelt som skapt för Tharps rörelsespråk.
Som macho-typen, Sid, är Alban Lendorf ett rent kraftpaket, når han säkert studsar in på scenen och snurrar runt som en dynamo. Den killen kan dansa precis vad som helst. Och som hans partner, Babe är Amy Watson med sina långa vackra ben elegant, chic och cool och avslöjar verkligen sina sensuella sidor.
Femke Mølbach Slot är härlig som den erotiskt utmanande Kate, som till That’s life ger sig hän i en närapå krigisk duo med sin macho-partner, Hank, alias den skämmande väldansande Gregory Dean. Marcin Kupinski är perfekt som svartsjuk desperado med flotta linjer i sitt solo till Body and soul, och i en duo med den hetsiga och illmariga Slim alias en härlig Maria Bernholdt är det stark rörelse i både höfter och höga benspark.
På det hela taget är Come Fly Away väl rollbesatt, regisserat och dansat, och musiken svänger så det är en ren glädje att höra den.
Koreografin innehåller många raffinemang och även skojiga gestiska antydningar till sångerna. Men den innehåller också många klichéer, omtagningar och inte minst piruetter och kan verka för lång i sin struktur i form av shownummer.
Den extremt produktiva Twyla Tharp har under tidens lopp skapat mycket bättre koreografier och även bättre Sinatra-verk. Kanske är det Dansk Danseteaters braksuccé med att kombinera dans och livejazz i Love Songs på Gamle Scene, som har inspirerat Den Kongelige Ballets ledning till att sätta Come Fly Away på programmet för att locka kunderna till butiken. Verket är verkligen genuin och gedigen underhållning, men också lite lättviktig under en säsong där det är ont om nya danssatsningar.

Spelas till och med 28 november.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser