Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Experimentellt mörker

2013-10-01

Fakta:

Namn: Me – every body, volume 2
Koreografi: Olof Persson i samarbete med: Ljudkonstnärer: Jean-Louis Huhta, Pierre Proske/Grimus, Robin Rimbaud/Scanner, Mike Skinner Modedesigner: Helena Fredriksson
Ensemble: Celia Berndtzen, Fabian Brandt, Fredrika Byman-Moberg, Joakim Envik Karlsson, Rebecca Evanne, Lina Räftegård, Olof Persson
Plats: 3:e våningen, Göteborg
» http://www.3vaningen.se/

Olof Persson är en mångkonstnär, men vilket uttryck han än väljer har han den rörliga kroppen som utgångspunkt. Kroppen i rotation är det som håller hans universum igång.
För fem år sedan samlade Persson nio av sina karaktäristiska sekvenser i verket Me every body. Det var tät sammansmältning av uttrycken hos en rad dans-, ljud-, ljus-, och modekonstnärer. Nu bygger de på och vidare med sex delar i Me every body – volume 2.
Liksom tidigare föds allt ur mörkret. Urmörkret. Finn Petterssons ljussättning brukas ytterst sparsamt och sofistikerat. Istället är det ljudbilden som bygger ramarna för rörelserna. Egentligen handlar det ett återsken, de fyra ljudkonstnärerna har utgått från inspelningar av de ljud dansarnas rörelser skapar och utvecklat dem. Ur de dunkla vrårna strömmar allt från diskret gnissel till tungt beat på hög volym.
I den miljön anas sju dansare som partiklar i vad som synes vara ett fritt flöde. Men i varje sekvens uppstår en organisation, en övergripande rörelse som utvecklas och upprepas med variationer. Det är en form av utvecklingslära som Olof Persson initierar.
Fokus varierar. I sekvens 10 återkommer Persson horisontella siktningar av kropparna. Nummer 11 startar med dansarna liggande på rygg på golvet, med händerna under huvudet. Rotationen växer utifrån armbågarna. De vinklade armarna sätter fart som vingar, eller fjädrande propellerblad.
Mest spektakulär är Fabian Brandts solo, en fyra minuter lång huvudstående rotation, men intressantare blir den rörliga vägg som skapar sidledes rullningar där dansarna flyter in och ut i olika mönster. Den starkaste effekten ger dock väggen själv när den sugs tillbaka.
För den här gången har jag svårt att följa Olof Persson och hans medskapare hela vägen. Me every body – volume 2 faller på sitt eget grepp. Upprepandet som bygger upp sekvenserna och lägger dem på rad tömmer i längden föreställningen på spänning. Jag går förlorad i det experimentella mörkret. När stroboskopet kopplas på i slutet – en dans i dimma med drag av en klubbfest där dj är kung – vill min kropp reagera med att blunda.

Spelas t o m 25/10 på 3 våningen i Höteborg samt därefter på Dansens Hus i Stockholm 5, 6, 7/11.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 25 september 2013

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser