Danstidningen 3/2013 handlar om performance
Grottmålningar, fruktbarhetsriter, Isis- och Osirisspel, attelanfarser, midvinterblot, mysteriespel, karnevaler, folklustspel, häxkonster, tornerspel, marknadsgyckel och mycket av gamla ritualer kanske har beröringspunkter med vad som idag går under den ganska stora och suddiga beteckningen performance?
Behöver vi ladda om begreppen för att konstarerna i Västerlandet åter blandas och glider ihop inom scenkonsten?
Performance har beskrivits på många sätt, kanske som en slags närvarande ovanlighet eller en konstform mellan bildkonst och scenkonst. Performancekonst har ett starkt inflytande på andra konstområden. Venedigbiennalen gjorde ett meningsfullt påpekande när de i år valde att ge konstnären Tino Sehgal ett guldlejon för ”att hans framstående och innovativa verk har öppnat fälten mellan de de konstnärliga disciplinerna”.
Hans verk på årets Venedigbiennal innehåller människor som sjunger och dansar och även faller ner på knä. Var och en rör sig på sitt sätt. Det handlar om att visa respekt för varandra i det 21:a århundradet, till skillnade från det 20:e århundradets individualistiska koncept då man trodde sig kunna kontrollera världen, förklarar Tino Sehgal på en film på www.labiennale.org
