Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Tråkiga tapas

2013-06-14

Fakta:

Namn: We’re Not Waving…We’re Drowning
Ensemble: Corpus med danserne Esther Lee Wilkinson og Tim Matiakis i spidsen. Dansere fra Den Kongelige Ballet
Plats: Skuespilhuset, Köpenhamn

Förra sommaren när Den Kongelige Ballet just hade gått igenom en lång och svår tid med interna stridigheter där anklagelser om kokainmissbruk, mobning och dålig ledning luftades, sjösatte balettmästare Nikolaj Hübbe dansexperimentet Corpus. Kanske hoppades han att dämpa missnöjet genom att skapa ett kreativt frirum, där dansarna själva fick bestämma allting. En demokratisk dansverkstad utan en bestämmande och dominerande balettmästare och där de unga dansarna har samma chans att hävda sig som de mer erfarna solisterna. Projektet mottogs entusiastiskt av dansarna Esther Lee Wilkinson och Tim Matiakis, som står i spetsen för ”kompagniet i kompaniet”. I programmet Hübberiet i december härom året visade Corpus ett litet verk som verkade mycket lovande, och därför var förväntningarna inför kvällens föreställning We’re Not Waving…We’re Drowning stora.
Ock föreställningen börjar också lovande med Kizzy Matiakis iförd polkaprickig klänning samt två dansare som liksom dockspelare är helt maskerade i svart. Kizzy Matiakis är som en marionettdocka, vars lemmar kan riktas i alla möjliga och omöjliga riktningar av de två svartklädda dansarna. Ett anslag som gav mersmak och publiken hungrade genast efter mer modern dans men den blev bara serverad osmaklig junkfood under återstoden av aftonen.
We’re Not Waving…We’re Drowning lanserades som en tapasmåltid, en massa små läckra verk som ska göra kvällen spännande och omväxlande. Något för varje smakriktning . Men om det var tapas som Corpus bjöd på, så vill jag hellre leva på vatten och bröd, som det trots allt finns lite näring i. Men publiken får bara en lång rad intetsägande danstablåer, där det zappas flitigt från det ena från det andra, som när man zappar på tv mellan i den ändlösa raden av likgiltiga tv-kanaler. Vi ser bland annat en en tv show bland en rad andra likgiltiga tv-kanaler, där ett vanligt par i likadana joggingdräkter ska stylas så att de blir unga och läckra
och vi får åse hur en pinsam talkshow med den före detta kulturminister Uffe Elbæk, som fyrar av den ena plattityden efter den andra. Den ena mer pinsam än den andra, om detta verkligen var ett tv-program skulle man antingen ha zappat iväg därifrån eller fallit i sömn. Man gör sig alltså lustig över tv-mediets ytliga och fördummande form av underholdning, samtidigt som föreställningen själv använder sig av det populistiska underhållningskonceptet.
Hela idén med dansexperimentet Corpus är sympatisk, och man skulle gärna vilka tycka om vad de gör. Men när man som publik kan få se mycket bättre performanceteater på andra platser i stan, varför ska man då gå och se ett balettkompani försöka sig på genren. Med Hübberiets snack-teater och nu også Corpus är det som om Den Kongelige Ballet inte orkar hålla på och dansa balett eller så har den blivit trött på den sedvanliga balettpubliken och vill hellre locka till sig en ny publik. Man hoppas bara att den unga publiken hittar till Corpus vill åt, för när man inte ens på själva premiärkvällen lyckas fylla den lilla teatern i Skuespilhuset, så ser det inte så ljust ut för baletten i framtiden.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser