Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 25 september 2020

Stilenligt firande av Våroffer

2013-06-12

Fakta:

Namn: Vårffer
Koreografi: Millicent Hodson och Kennerh Archer respektive Sacha Valtz
Musik: Igor Stravinskij
Ensemble: Marinskiijteaterns balett och orkester
Plats: Théâtre des Champs Elysées, Paris
» http://www.theatrechampselysees.fr/

100-årsjubileet av Våroffer (Le Sacre du Printemps) firades med pomp och ståt i Paris, i samma teater där verket en gång i tiden fick premiär den 29 maj 1913, nämligen Théâtre des Champs Elysées. Tillsammans med rekonstruktionen av Nijinskijs epokgörande balett, visades även en helt ny version av Våroffer av den tyska koreografen Sasha Waltz. Bägge verken framfördes av dansare från Mariinskijtetern och Stravinskijs revolutionära partitur dirigerades av Valerij Gergjev.
Det faktum att Nijinskijs mytologiska Våroffer lades ner efter att Ballets Russes hade dansat verket endast åtta gånger, varav fem i Paris och tre i London är en av danshistoriens stora tragedier. Den amerikanska koreografen och danshistorikern Millicent Hodson och brittiske historikern Kenneth Archer ägnade 17 år åt sitt försök att restaurera Nijinskijs version av Våroffer. Deras rekonstruktion som fick sin premiär 1987 har sen dess turnerat i världen och bygger på källmaterial som exempelvis skisser av konstnären Valentine Gross som fanns på plats under föreställningarna i Paris. De har även använt sig av Marie Rambert (som var Nijinskijs assistent under repetitionerna), historiska notationer, recensioner och utan tvivel också en hel del gissningar. Även om det är kontroversiellt så har det ofta helt felaktigt presenterats som Nijinskijs originalkoreografi – så uttrycker i alla fall den här rekonstruktionen den slags modernitet och djärvhet som kunde orsaka skandal för hundra år sedan.
I kvällens sjärnspäckade publik fanns även Tamara Nijinsky, en pensionerad 93-årig dockmakare, bosatt i Phoenix, Arizona. Hon är enda överlevande barn till koreografen. Utan att i övrigt kommentera kvaliteten hos rekonstruktionen har hon hittills vägrat att att se verket. Anledningen är att Nijinskijs familj aldrig har fått betalt för Nijinskijs rättigheter för verket, (Nijinskij hade inte registreratverket på lagenligt anglosaxiskt sätt, enligt vilken ett verk måste vara dokumenterat eller inspelat.) Trots detta har man tack vare förändringar i fransk lagstiftning och föreningen för franska författare och kompositörer (SACD) enligt vilken Våroffer lagenligt registrerades redan 1913, familjen för första gången på 25 år fått lagenlig och finansiell ersättning för verket. Dessutom dekorerades Tamara Nijinsky med en medalj av franska kulturministern för sitt arbete med Vaslav and Romola Nijinskij fonden. Frågan om rättigheterna måste lösas i många andra länder där Våroffer spelas.
Sasha Waltzs Våroffer är den senaste av alla bortåt 200 existerande versioner av verket som har koreograferats av konstnärer som Martha Graham, Mary Wigman Maurice Béjart, John Neumeier, Paul Taylor och Pina Bausch. Waltz version är extremt apokalyptisk med minimal dekor som antyder en plats där män, kvinnor och barn lever i konstant rädsla och osäkerket. Verket har en rå intensitet på ett sätt som gör det helt adekvat för dagens publik.

Simona Gouchan

Fler Recensioner

Annonser