Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Ballet Russes arvtagare

2013-05-31

Fakta:

Namn: Béjart/Nijinski/Robbins/ Cherkaoui/Jalet
Koreografi: Maurice Béjart, Vaslav Nijinski, Jerome Robbins, Sidi Larbi Cherkaoui, Damien Jalet
Ensemble: Parisopens balett
Plats: Palais Garnier, Paris
» http://www.operadeparis.fr/

En Eldfågel, två Fauner och en Bolero: Det är den senaste fyrdelade aftonen på Paris Operan som samtidigt är ett anslående hommage till Ballet Russes. Även om Bejarts Eldfågeln inte lyckades väcka någon större entusiasm, trots den hängivne Mathias Heymanns i titelrollen, var såväl Nijinskijs En Fauns eftermiddag som Robbins omtolkning en ren njutning att se. Mot Baksts utmärkta dekor visade Nicolas Le Riche prov på otroligt raffinemang i historien om förträngd kärlek. I Robbins version, ägde handlingen rum i en repetiotionssal och Herve Moreau och Eleonora Abbagnato, som utgör det tilldragande paret är lika fascinerade av varandra som vi ar av dem, och de fullkomligt förhäxade publiken.
Den nyligen beställda versionen av Bolero var ändå kvällens verkliga clou, eftersom det var det första samarbetet av de belgiska koreograferna Sidi Larbi Cherkaoui och Damien Jalet tillsammans med performancekonstens prästinna Marina Abramovic, som ansvarade för scenografin.Iförda stora slängkappor av Givenchys Riccardo Tisci-trädde de 11 dansarna upp på scenen med militär precision, likt Starwars Darth Vaders, men med krigsmålade ansikten istället för hjälmen. En spegel som nästan är lika stor som scenen avspeglar alla deras rörelser och skapar dubbelgångare allteftersom de rör sig i ständigt kontinuerliga cirklar som blir till spiralformer. Till skillnad från i Ida Rubinsteins och Béjars Bolero där en central gestalt dansar på bordet som omges av andra, finns i det här fallet inget centralt fokus. Dansarna som snurrar likt dervischer, såväl kvinnliga som manliga och bland dem tre étoiler: Aurélie Dupont, Marie-Agnès Gillot, och Jérémie Bélingard – verkar ha gripits av kosmisk trans och de tar långsamt av sig sina slängkappor och blottar ljusa dräkter och det slutar med att de alla bär trikåer med skelettaktiga spetsmönster. De förenas likt atomer för att skapa nya kombinationer, och splittras upp igen för att forma hypnotiska nya former och tillsammans med dem reflekteras ljuskäglor och rök i spegeln. Alltsammans tycks formas till en fantastisk virvel. Tyvärr tar den här visuella kalejdoskopiska bilden helt över koreografin, men det som flimrar förbi är ändå mycket vackert.

Simona Gouchan

Fler Recensioner

Annonser