Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Julia & Romeo – en oemotståndlig föreställning

2013-05-29

Fakta:

Namn: Julia & Romeo
Koreografi: Mats Ek
Musik: Pjotr Tjajkovskij
Ensemble: Kungliga Baletten Kungliga hovkapellet
Plats: Kungliga operan, Stockholm
» http://www.operan.se

Den som vill sätta upp Shakespearas Romeo och Julia behöver framför allt en Julia. Koreografen Mats Ek har dansaren Mariko Kida. Med henne i rollen som familjen Capulets skimrande guldägg skapar han en ny balettklassiker på Kungliga operan i Stockholm.
Julia & Romeo är en oemotståndlig föreställning. Mats Ek behöver inget trollspö, han arbetar som han brukar med gamla klassiker. Han läser både berättelsen och musiken på djupet, rensar och renodlar, ser dolda dimensioner och omformar sina upptäckter i dans som klarnar betraktarens blick.
Musiken är en ny skapelse, den balett på temat som Tjajkovskij aldrig hann skriva har Ek nu, med Anders Högstedts hjälp, fogat samman av bitar ur orkesterverk och stråkkvartetter. Allt sitter som gjutet.
Tiden är en chosefri sammansmältning av historia och nu. Grundfärgerna är mörka och dova. Scenografen Magdalena Åbergs stora rörliga väggar skapar stadsrum som både öppnar torg och smalnar av i skumma gränder.
Koreografin är som en dynamisk blandning av ensemblescener och mindre grupper, ända ner till duetterna, där förstås Mariko Kida och hennes underbare Romeo, Anthony Lomuljo – vi har tidigare sett båda i Göteborgsoperans danskompani – får den största platsen och de ljuvligaste rörelserna. Koreografen låter dem bokstavligen falla för och med varandra. Stilla, mitt i festens vimmel.
I det dova lyser Julia som en gul sol, som bleknar i bröllopsklänningens vithet när fadern försöker tvinga henne in i äktenskap med Paris. Hon vägrar och går under.
Varje dansare får något eget av Mats Ek. Marie Lindqvist, i moderns roll, har inte bara en förbjuden kärleksrelation till Tybalt (Vahe Martirosyan) utan också en Grupp-8 scen med samlad kvinnokraft i frustrationen.
Mercutios roll är fräck och perfekt för Jérôme Marchand, slipad i både slagsmål och fest. Ana Laguna, amman, är ett lika sinnligt kraftcentrum. Hon vårdar Julia, men dompterar de unga männen. Och Niklas Eks furste präglas mer av rullande oro än högljudd maktutövning. Hur handskas med de unga?
Det är ett segertåg kvällen igenom för mästaren Mats Ek, men även en fantastisk revansch för Tjajkovskij, som nu kan lägga Julia & Romeo till sina älskade baletter.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 28 maj 2013

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser