Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Ett starkt och vågat program

2013-05-29

Fakta:

Namn: Reflections , Winterbranch och Quintett
Koreografi: Benjamin Millepied., Merce Cunningham och William Forsythe
Ensemble: LA Dance Project
Plats: Théâtre du Châtelet, Paris
» http://chatelet-theatre.com/

Mycket stod på spel och förväntningarna var höga för Benjamin Millepied när hans LA Dance Project intog scenen på Théâtre du Châtelet. Det var inte bara förstra gången som kompaniet uppträdde i Paris utan mest av allt en ung man (36) under lupp eftersom han är på väg att bli ny konstnärlig ledare för Parisoperans balett i oktober 2014.
Den lilla ensemblen på sex dansare skapades för två år sedan. De är allesammans fantastiska och ensemblen fokuserar på samtida dans och är som en slags kreativt labb i sitt sätt att samarbeta med konstnärer inom alla konstområden: musiker, bildkonstnärer mm.för att ta dansen till nya höjder och hitta en ny publik. I den bemärkelsen har det nyligen uppträtt på Design Museum i London och kommer också att ge föreställningar på Art Fair in Basel,på Modern Museum of Art i New York och till och med på Los Angeles Centralstation vilket inte betyder att kompaniet inte kände sig hemma på Châtelet-scenen. Kvällen började med världspremiären av Reflections av Millepied. Skapat som en del av en kommande triptyk kallad Gems (ädelstenar) det bygger på ett samarbete med juvelerarfirman Van Cleef & Arpels, och ekar danshistoriskt tillbaka mot Balanchines egen trilogi Jewels (Juveler).
Scenografin är av Barbara Kruger: den består av en naken scen som bär orden Stay (stanna) i jättelika bokstäver, samtidigt som golvet bär skriften Tänk på mig, jag tänker på dig. Och det står för den allmänna stämning som råder i stycket, där par visar sin inbördes uppskattning för varandra, lekfullt och och gripande till pianomusiken av post- minimalisten David Lang.
Ännu mer fascinerande var som sällan framförda Winterbranch av Merce Cunningham skapad 1964, med kostymer och scenografi av Robert Rauschenberg, uppsättningen är gjord till 2 Sounds av La Monte Young. Ett utmanande och förryckt stycke som börjar med att en dansare kryper över den mörka scenen med ett blinkande ljus. Dansarna är klädda i svart och scenen lyses up av ett dimmigt ljus – förutom tillfälligt – och rörelserna är svåra att uppfatta.
Quintett (1993) skapad till den ihållande melodin Jesus’ Blood Never failed Me Yet av Gavin Bryars består helt och hållet av skönhet. Det är skapat som ett sista kärleksbrev till hans dödsjuka fru. Verket för fem dansare är fritt från all patos eller sjuklighet. Amanda Wells stod i fokus med sin med sin lätta grace i denna fantastiska hyllning till livet. of life. Forsythe’s meditation över skönheten i att få uppleva livet är verkligen en av de mest givande och fundamentala stycken som man kan tänkas se.

Simona Gouchan

Fler Recensioner

Annonser