Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Dödsdisco med vinkningar till Berlinerbauhaus

2013-05-16

Fakta:

Namn: Puppets, Pawns, and Prophets
Ensemble: Marcel Dzama och dansare från Guadalajara danskompani
Plats: David Zwirner, London, 6 april – 11 maj, 2013
» http://vimeo.com/35887434

På Gallery David Zwirner i London visas en utställning av den kanadensiske konstnären Marcel Dzama. Utställningen centrerar kring shackspelsstrategier, vilka är visuellt iscensatta med balettdans. Dzama utvecklar sina karaktärer och deras relationer i serier av teckningar, på ett sätt som nästan kan uppfattas som besatt, i bild efter bild uppträder karaktärerna i olika konstellationer och berättelserna löper kors och tvärs i nya scenarier och händelser där dansen är ständligt närvarande.
I utställningen visas tre videoverk, Death Disco Dance, Sister Squares och The Infidels, där Sister Squares kan ses som centralverket. Verket tar sin tematiska utgångspunk i konstnären och shackspelaren Marcel Duchamps och shackmästaren Vitaly Halberstadts handbok i shack Opposition and Sister Squares Are Reconciled som publicerades 1932 med lösningar på bonde–kung-slutspel. I Sister Squares följer vi utvecklingen av ett shackspel med pjäserna i dramatiserade dansscener utförda av balletdansare ur Guadalajara danskompani i Mexiko. I dokumentär stil ser vi också två shackspelare vid ett shackbräde och det är de som utkämpar partiet. Vi ser också huvudpersonen, en svart bonde, i ytterligare två roller som shackdrags-utropare och senare som krypskytt.
Det första jag som betraktare slås av är kostymeringen, det går inte att missta sig på referenserna till Oscar Schlemmers kostymer för Triadisches Ballet från 1922. Dzamas kostymer är en sorts repliker av dessa, i enklare material och med en viss omtolkning. Därtill är bönderna är klädda i heltäckande kroppsstrumpor med stora prickar, på så sätt att de svarta bönderna får de vita böndernas färg i prickarna och tvärtom. Koreografin är baserad på drag i shackhandboken och när draperiet går igen står den svarta bonden (den nya drottningen) ensam på brädet omgiven av fallna vita pjäser. Genom Dzamas homage till Schlemmer i kostymeringen är det nästan oundvikligt att inte jämföra Sister Squares med Triadisches Ballet. Det är dock en jämförelse som inte riktigt är möjlig då Schlemmers verk visar en fulländad kombination av kostymär vision och koreografi. Där flyttar dansarna sin kraft till kostymen och låter kostymens form och figur framträda och helt överrösta dansarens kroppslighet. Detta återskapas inte i Dzamas verk, koreografin bjuder ingen utveckling på annat sätt än att det är fantastiskt att se Schlemmers karaktärer dansa igen, i ett helt nytt sammanhang och i ny dramatisering. För det är där Dzamas verk är positionerat, i dramat, i commedians stora gester och reaktioner. Dzama ser sitt arbete med danskoreografierna som till stor del improviserat och det bjuder förstås en frihet i stunden men hämmar kanske också möjligheterna.
Verket Death Disco Dance visas simultant på en mängd monitorer som staplade på varandra fyller galleriets två fönster mot gatan. Där ses bönderna från Sister Squares och A Game of Chess dansa en enkel koreografi medan övriga spelpjäser och “publiken” agerar åskådare. Danssekvensen loopas fram och tillbaka på ett sätt som tillför verket dynamik och energi genom pausering och omtagningar. Verket skapades spontant och dansarna har inte haft tid att öva eller bli samspelta. Kanske är framförandets standard inte det viktiga, utan betydelsen ligger i att arbetet med professionella balettdansare ändå tillför en specifik kvalitet i verket.
Det är en utställning väl värd att ses där teckningar och akvarellmålningar lyfter och kontextualierar video-dans-verken. Videoverken Death Disco Dance och A Game of Chess http://www.youtube.com/watch?v=D6mySi-vCHs&feature=player_detailpage (som ingår i Sister Squares) kan ses på Vimeo.

Malin Ståhl

Fler Recensioner

Annonser